Hon föddes i Kiruna och började väva som barn. Nu när hon fyllt 91 år står vävstolen fortfarande uppställt i vardagsrummet. En matta till ett av hennes fem barnbarnsbarn håller på att skapas.
– Tungt, nej vävning är motion. Framför allt vävning är bra för både kroppen och själen, säger Doris Wiklund.
Doris Wiklund har undervisat generationer av kvinnor som vävlärare och kursledare. Hon har lärt ut formgivning, teckning, flamskvävnad, bandvävning, knyppling, konstsömnad, färglära, folkdräktsömnad och tenntrådsbroderi och skapat egna mönster, men också samlat och dokumenterat den norrbottniska vävskatten. Ett sjuttiotal pärmar, skisser, mönster, solvnotor, utställningsplanscher och fotografier har det blivit, förutom de fyra böcker hon gett ut tillsammans med sin man Jean. Nu har hon donerat sitt livsverk till Norrbottens museum.
– Jag är glad att det inte hamnade på soptippen. Jag har burit på någon fix idé om vikten av att bevara det gamla. Tanken är att folk ska kunna använda de mönster jag återskapat av gamla tygprover, säger hon.
Men det var psykologi hon började läsa på Uppsala universitet efter studenten.
– Jag och en annan tjej från Haparanda hade inte råd med biljetten hem över sommaren och tog plats på Långbro i Stockholm. Där fanns en vävstol och jag insåg att om någonting läker själen är det vävning.
Där och då tog Doris Wiklund ett beslut som blivit avgörande för att mycket av den norrbottniska vävnadsskatten räddats undan glömska. I stället för fortsatta studier i psykologi sökte hon in till Handarbetets Vänners vävskola i Stockholm.
– Jag var 23 år och fick börja som extra elev, övriga var 16 år. Men jag var flitig och fick också ställa upp som lärarinna under utbildningen, säger hon.
Förutom att hon redan som barn fick tygprover från kvinnorna i Jukkasjärvi, där familjen hade ett sommarställe, uppmanade hon också sina elever när hon undervisade på praktiska ungdomsskolan och gymnasiet att be sina mödrar om gamla tygprover. Det gav henne möjlighet att studera, dokumentera och väva upp till hjälp och inspiration för andra.
– Jag har aldrig tagit betalt utan mitt syfte har varit att sprida vår fina vävkultur, för vi har en fantastiskt vävkultur i Norrbotten. Det är inte konstvävnader som i Skåne utan enkla vävnader till dukar, mattor, gardiner och handdukar. Och det enkla är väldigt omtyckt, menar Doris Wiklund
I Japan är de norrbottniska mönsterna mycket exotiska och i Massachusetts hålls vävkurser med Doris Wiklunds mönster. Hennes bok "Gamla svenska vävnader från norr till söder" har nämligen översatts till engelska.
– Det finns många svenskättlingar i den delen av USA, säger hon.
Böckerna hon gett ut tillsammans med sin man Jean; "Gamla vävnader från Norrbotten", "Gamla svenska vävnader från norr till söder", bygger på ett samarbete där Jean fotograferat och Doris sedan analyserat för att kunna återskapa mönster. I boken "En annan bild av Lappland" har hennes egna konstnärskap fått ta plats med konstvävnader i fokus. Den sista boken "Det gamla linneskåpet" lägger just fokus på linneskåpets skatter.
– Det som gläder mig är att vävningen är på uppgång igen. Det som är tråkigt är att det inte längre görs lika fina garner som förut. Men det kanske också kommer tillbaka. Vem vet, säger Doris Wiklund.
Fotnot: Under sommaren visar Norrbottens museum i samarbete med Jukkasjärvi Hembygdsförening en utställning med delar av Doris Wiklunds textila livsverk i Lantalainenhuset i Jukkasjärvi.