Ett citat av konstnären Jean Carlbrand, ”Att leva i tidens ytvatten” är bokens undertitel. Det Carlbrand försöker beskriva är ett konstnärens självpåtagna uppdrag att återge sina intryck av samtiden om än det är svårt.
I ”Bodenskolan” berättas om 14 konstnärer. Gruppen utgörs av män och en kvinna som under cirka 20 år i mitten av 1900-talet bygger ett intresse för bildkonst i Boden. Det gör de genom sitt eget skapande, oftast inom måleriet, men också som utbildare och utställare.
Med sin bok har Bertil Sundstedt, som själv är bildkonstnär, konstlärare, konstkritiker och från Boden, satt ett slags punkt - eller start om en så vill för hur konstlivet, och då främst måleriet, i Norrbotten har kommit att utvecklas. Han börjar dock redan vid 1900-talets start. Där berättas om konstnärer som åker ut, utbildar sig och som sedan behövde en större marknad för att kunna överleva. Dessa kom inte heller att återvända till Norrbotten.
För Bodenskolans konstnärer fanns andra möjligheter att etablera sig i Boden. Det är ett par faktorer som spelar in: De var flera stycken som råkade befinna sig på samma plats samtidigt och kunde stötta varandra. Det fanns också en större krets av bodensare än dem själva som ville utbilda sig i måleri och det gav konstnärerna försörjning som lärare. Genom det ideella Konstgillet och andra gallerister öppnas nya utställningsmöjligheter och på utställningarna får konstnärerna sälja.
I bakgrunden till en utveckling av människors möjlighet att se och lära om konst, och som Sundstedt både för in och problematiserar i boken, finns 1900-talets bildningsideal och demokratibyggande. Skönhet som en nyttoaspekt är bara en del i det resonemanget.
Konstnärerna som räknas till Bodenskolan är olika och lika - och alla en del av sin egen tids diskussioner och tankar om konst. Ändock tycks de, då en bläddrar igenom bokens galleridel, ha en påtaglighet gemensamt och som också Sundstedt påtalar. Det blå. Nattljuset, vattenljuset, fjällens ljus, långtborta-ljuset, vinterljuset som alla färgar vår värld svagt blå.
”Bodenskolan” en viktig berättelse om Norrbottens konsthistoria. Då som nu är flödet mellan de mellanstora städerna och orternas konst litet, och boken bidrar till ett kunskapsutbyte i landet. Jag skulle också gärna se att den fick efterföljare, den första med utgångspunkt i den textila konstens utveckling.