De senaste åren har intresset för Vårsalongen vuxit stadigt. 2015 kom 90 537 besökare, vilket var 14 000 fler än 2014.
I år har det anrika utställningsformatet flyttat till det bullrande hjärtat av Stockholm. Då räknar Mårten Castenfors, chef på Liljevalchs, med att rekordet ryker.
– Jag tror vi slår förra årets siffra.
Sedan gör han en grimas. De tillfälliga lokalerna som ligger högst upp i en byggnad intill köpcentret Gallerian är förvisso samtidsanpassat ljusa och fräscha. Utsikten är dessutom anslående. Men alla dessa människor ska ju ta sig dit också och transporten kommer att ombesörjas med hjälp av två bygghissar.
– Vi får se hur det går. Äh, det blir kul, säger Mårten Castenfors och skrattar.
Bakgrunden till den högst tillfälliga pop-up-versionen av Vårsalongen är att den 100-årsjubilerande konsthallen ute på Djurgården ska renoveras. 2017 räknar man med att kunna flytta hem igen.
Årets upplaga av Vårsalongen bjuder på 214 verk som valts ut av en jury bestående av Lena Cronqvist, Berit Lindfeldt och Maria Miesenberger.
– De har verkligen förstått vad en vårsalong är. Det är kul. Ett smörgåsbord med något för alla. Så fort man försöker göra det till något annat, typ en ball elevutställning med relationell konst, då tappar man 30|000 besökare. Men det är en delikat balansgång. Det måste finnas både bredd och ett motstånd, säger Mårten Castenfors.
Alstren är skapade av 114 konstnärer. Den yngsta är 23 år. Äldst är en 99-åring. Måleri är den flitigast representerade uttrycksformen. Publiken kommer också att få se en hel del textil. Ett av de mer häpnadsväckande verken inom området, den handstickade skulpturen Mikaela, har skapats av Cecilia Pfaff från Ljungby. Antalet arbetstimmar som hon lagt ned är sannolikt svindlande många.
Flera verk präglas också av en tydlig naivism. Åsa Liljeholm från Järna har bidragit med två varmt vänliga målningar i krita som Mårten Castenfors är mycket förtjust i. Däremot är foto- och videokonsten närmast helt frånvarande.
– Jag tror folk vänder sig inåt eftersom det är kaos ute i världen. Man stänger dörren, säger Mårten Castenfors som också noterar ett nedskruvat tonläge.
– Jag saknar politiska utspel. De verk vi fick in var inte bra. Det var plakatkonst. Men det finns också en viss eftersläpning. Jag gissar att integrationskommentarerna kommer nästa år. (TT)