"Livet i tingen vi lämnar efter oss" heter konstverket på bilden, skapat av Jette Andersen.
Jette Andersen är från Danmark men har bott i Luleå i över 40 år och Sandnäsudden invid Luleälven är hennes plats där hon rotat sig och som hon aktivt har utforskat i sin konst.
– Det handlar om livet som pågår, det nära och intima, som oftast är botten i oss alla.
"Livet i tingen vi lämnar efter oss" är ett stort bord uppdukat med föremål som bildar vackra och spännande mönster.
– Alla saker kommer hemifrån mig. Det är ju mycket man hinner samla på sig och jag tror det kommer att väcka minnen för andra som tittar på dem.
Hon känner en stark tillfredsställelse i att återvinna det hon har hemma. Det är också ett tema i nästa verk hon berättar om: "Livet i orden vi lämnar efter oss".
På de handskrivna breven har Jette Anderssen bilder av den plats invid Luleälven som har blivit hennes.
– Jag hade en livlig korrespondens med familj och vänner när jag flyttade till Sverige ända tills man slutade med handskrivna brev någon gång på 1990-talet och gick över till e-post.
Hon hade en hel flyttkartong med handskrivna brev och började skapa kollage av dem. Ovanpå har hon målat bilder av horisonten i det flacka älvlandskapet och huset där hon lever idag. Symboliken är talande.
– Breven är bakgrunden till det nuvarande livet.
"Granar till tröst" och "Platsen blir beskriven" av Jette Andersen.
Ytterligare ett annat konstverk heter "Granar till tröst" och består av flera bilder i olika format, alla i rött.
– På den plats som jag äger finns även en liten skog med väldigt många granar. Det är inte något särskilt älskat träd, utom kanske i jultid. Men för mig är granarna en tröst i min vardag.
"Granar till tröst" heter bilderna på väggen av Jette Andersen och i förgrunden syns elva mindre skulpturer som ho kallar "Platsen blir beskriven".
De har också den egenskapen att de stöttar varandra, något hon har läst om i boken "Trädens hemliga liv" av Peter Wohlleben. Även sagan Granen av H.C. Andersen som hon läste i sin barndom har varit en inspirationskälla.
Jette Andersen verk "Contemporary landskape - samtida landskap" föreställer ensilagebalar. "Det är ju så landskapet ser ut idag", konstaterar hon.
Erik Thörnqvist är uppvuxen i Luleå men bor numera i Stockholm. Hans utställning i Konsthallen kallar han "Make Out, Make Through".
Den innehåller två spår.
– Det ena är betydelsen av en plats och hur jag kan känna att en plats tillhör mig. Kanske har jag vuxit upp på en plats som inte är utformad för mig och mina behov.
Det andra spåret är det queera och tar avstamp i klubben Make Out som fanns under ett antal år i Luleå.
– Det var under en period den enda queera klubben norr om Stockholm och folk kunde resa 50 mil varje månad för att komma dit. Där fanns det en möjlighet för mig att vara mig själv.
Det började med ett sällskap som hade hittat varandra på nätet och som träffades på olika kaféer runtom i Luleå för drygt 20 år sedan.
– På deras första träff hade någon ställt en ananas på ett bord. Det var som en hemlig markör att "här finns vi". En pride-flagga hade varit för chockerande på den tiden.
Luleå konsthall vernissage Erik Thörnqvist
Det första konstverket som möter besökarna i Konsthallen föreställer just en ananas.
– Jag tycker det är en fantastisk symbol för den utveckling av rättigheter och öppenhet som skett i Luleå.
Inne i det stora rummet fortsätter sedan temat om de hemliga symbolerna för det queera som funnits under 1900-talet medan det fortfarande var förbjudet, kriminaliserat och sjukdomsklassat, vilket det var ända in på 1970-talet i Sverige. Här presenteras de som monument på höga piedestaler.
– Jag tycker att det är viktigt att lyfta fram de historiska symbolerna, visa dem på den här platsen och säga att de är viktiga.
Han har också skapat en serie som heter Pose och som utgörs av förstoringar av italienska vykort med motiv av fotografen Wilhelm von Gloeden.
– Han är den första queera fotografen, berättar Erik Thörnqvist.
Erik Thörnqvist berättar om posernas historiska betydelse för queera personer.
Han har skurit ut människorna ur bilderna och kvar är bara poserna
– Just poseringar och gester har också varit en väldigt viktig del av queer kultur.
Det var ett sätt att ge en hemlig signal om att man var queer under en tid då det fortfarande var förbjudet.
Ett annat verk består till största delen av en vit kakelvägg som för Erik Thörnqvist får symbolisera en syn på hur människor ska inrätta sig i ett system och inte sticka ut.
Erik Thörnqvist har gjort ett hål i den blanka, sterila kakelväggen för att visa på fantasins kraft.
Men i väggen finns också ett hål.
– Fantasins kraft är stark. Att tänka sig igenom väggen så att det blir ett hål genom den är vad jag utforskar i det här verket.
Make Out hette klubben i Luleå där Erik Thörnqvist hittade ett sammanhang där han kände att han kunde vara sig själv.
Runtomkring hänger affischer från klubben Make Out och bildar en horisont.
– Varje affisch är ett minne av kärlek och hångel och människor som har träffats. Det är minnen som lever vidare i våra kroppar.
På lördagen kommer Make Out tillfälligt att återuppstå igen på Kafelino som också ska få en neonskylt med klubbens namn som ett monument.
– Efter vernissagen ska vi gå dit tillsammans.
Den lilla svarta blanka skulpturen är en del i ett större verk som heter "Platsen blir beskriven".