I tisdags öppnades utställningen "Tevetrampolinen - Från barnteve till samtida konst och litteratur" på Konstmuseet i Norr. På bild från vänster ses:Maria Lind, chef för Konstmuseet i norr, Salad Hilowle, Andjeas Ejiksson, Katarina Pirak Sikku, Runo Lagomarsino, konstnärer och Balsam Karam, författare.
– I Sverige är barnprogram ett kulturarv. I alla fall när vi talar om denna period, säger Maria Lind.
Den 1 september tillträdde Maria Lind som ny konstmuseichef för Konstmuseet i Norr – en verksamhet som under lång tid präglats av både lokal- och arbetsmiljöproblem. Men det är historia, menar Maria Lind som trots att hon endast jobbar halvtid fram till årsskiftet har rivstartat verksamheten med en stor utställning där barnkulturen står i centrum.
– Jag ville sätta igång direkt, säger hon.
I juni avslutades Maria Linds treåriga förordnande som kulturråd på ambassaden i Moskva med uppgift att förmedla svensk kultur till Ryssland och skapa kulturella utbyten mellan länderna.
– Det var tre mycket intressanta år och samtidigt livsomvälvande. Jag såg ett land förvandlas från en auktoritär och totalitär stat till en diktatur. När jag lämnade Ryssland fanns ingen fri media kvar och repressionen har hårdnat. Idag är faktiskt fängelsestraffen för dissidenter längre än under Stalins tid. 90 procent av de jag känner har flytt Ryssland, säger hon.
”TV-trampolinen – Från barnteve till samtida konst och litteratur” visades också för första gången på Fabrika i Moskva under Maria Linds tid.
– Tre dagar innan den skulle tas ned inleddes Rysslands invasion av Ukraina och under mina tre år i Ryssland har hela kulturlivet förändrats, oberoende konstform. Antingen är det som visas i offentligheten harmlöst eller nationalistiskt. Nu kommer man inte att utse något nytt kulturråd på ambassaden i Moskva. Det är ett misstag. Det är inom kulturlivet som många av dissidenterna finns, säger hon.
Intresset för Ryssland föddes för Maria Lind redan under tonåren då hon förtrollades av de ryska klassikerna. Hon har läst ryska på universitet och började resa i de dåvarande Sovjetunionen redan på 1980-talet, precis som hon gjorde en lång resa på Nordkalotten under denna tid. Då besökte hon även Kiruna.
– Jag upplever att jag flyttat till världens centrum. Det är här i norr som vår tid stora frågor utspelar sig med klimatförändringar, samhällsomvandlingar och fokus på minoriteters rättigheter. Det präglar också konstnärerna som verkar här, vilket skapar djupt grundade konstnärskap med hög angelägenhet, säger hon.
Konstnären Runo Logomarsino från Argentina har i denna installation letat fram barnböcker som var censurerade under diktaturen.
Och i tisdags var det alltså vernissage för utställningen "TV-trampolinen" där elva konstnärer och författare inbjudits att tolka varsitt barnprogram från tidsperioden mitten på 1960-talet till mitten på 1980-talet. En period då det var coolt att syssla med barnkultur och där det kompetenta barnen stod i fokus.
– Det var helt enkelt mycket bra barnprogram som producerades – program som också hade en samlande funktion mellan generationer.
Maria Lind, tillsammans med sin medcurator Andjeas Ejiksson, valde ut elva program som konstnärerna och författarna använt som trampolin till att lyfta sina historier och erfarenheter från olika delar av världen och från olika samhällsskikt.
– Perspektiv som komplicerar och belyser kulturarvet, säger Maria Lind
Författaren Balsam Karam har i sin tolkning av Staffans Westerbergs "Vilse i pannkakan" låtit ett familjefotografi från början av 1980 vare i centrum och återkopplat arbetet med denna filt till morfaderns arbete som skräddare i Iran.
Hon lyfter exempelvis författaren Balsam Karam som medverkar med essän Merely a Memory/Vilse", en film och en vävd filt, inspirerad av den experimentella regissören och skådespelaren Staffan Westerberg. Men i Karams version av tv-programmet "Vilse i pannkakan" är det ett familjefotografi från början av 1980-talet som står i fokus, taget i ett provisoriskt läger på landsbygden i Iran dit många kurder som levt i irakiska städer deporterades.
Men också den Jokkmokksbaserade konstnären Katarina Pirak Sikku som i den nya serien skultpturer "Ággiid Áigái/Från tid till annan" låter formen av den samiska trumman möta objekt från den svenska skolan i sin tolkning av den animerade filmen "Apkungen" från Kina.
– Det är en berättelse om den samiska kulturens osynlighet i den svenska skolan, säger Maria Lind.
Behzad Khosravi Nooris verk "Professor Bathazar och monumentet till den osynlige medborgaren" är utställd i Stadshusets foajé i Kiruna. "Ett monument till barnen", säger Maria Lind.
Fyllt synlig, på plats i foajén till Stadshuset, står också Behzad Khosravi Nooris "Professor Balthazar och monument till den osynlige medborgaren". Han har under tio års tid studerat animationen Professor Balthazar ur både ett konstnärligt och geopolitiskt perspektiv och deltar med tre filmer samt en stor klätterställning.
– När han kom till Sverige från Iran insåg han att hans nya vänner också sett professor Balthazar under sin uppväxt. Det har att göra med den alliansfria rörelsen - länder som Jugoslavien, Egypten, Indien och Indonesien – som valde att varken tillhöra öst- eller västblocket under Kalla kriget. Professor Balthazar producerades av Zagreb Film Studio och erbjöds också till de neutrala länderna. Därför finns gemensamma barndomsminnen över landsgränser och över jordklotet, säger Maria Lind.
Förutom utställningen har hon initierat en översyn av Konstmuseet i Norrs verksamhet. Hon utlovar ett spetsigt och samtidigt generöst program, en högre puls och mer interaktion utåt mot samhället.
– Konstmuseet i Norr ska vara lokalt och regionalt inbäddat men även uppkopplat nationellt och internationellt. Men för att klara det uppdraget behövs mer personal. Hur många, vet jag inte ännu. Det får översynen utvisa, säger Maria Lind.