Isak Anshelm har tidigare jobbat metodiskt och tematiskt i sitt konstnärskap. Nu har att utmanat sig själv och arbetat fortare i de målningar han ställer ut i utställningen "KVAL".
Utställningen KVAL visar upp ett tvärsnitt av Norrbottens yngre konstnärer. Deltar gör Isak Anshelm, Matilda Kenttä, Linn Lindström, Anders Svonni och Tomas Örn som alla sökte och fick Region Norrbottens stipendium för ett hemmaresidens under pandemin.
– Syftet med hemmaresidenset var inte att göra en utställning, utan en möjlighet till konstnärlig utveckling. Därför driver utställningen åt lite olika håll, men fungerar som en spännande helhet, säger Hans Sundvall, konstnärlig samordnare Konsthallen.
Isak Anshelm medverkar med ett antal målningar där han utforskar samtidens konspirationsteorier med inspiration från filmer, konst och musik. Inte minst med klara referenser till den spanske konstnären Francisco de Goya (1746-1828)
– Under hans levnad var den stora konspirationsteorin häxprocesserna. Jag tycker att Goya är bäst någonsin på att gestalta det magiska och obegripliga som pågår i en skuggvärld, säger han.
Tomas Örn tar hämnd på människor och institutioner han mött i sin yrkesutövning som antikvarie. "Hämnd är tubu i vårt samhälle. Jag vet att jag smakar på en gräns här", säger han.
Tomas Örn har en helt annan ingång i sina teckningar och skulpturer han ställer ut. Han är utbildad antikvarie och är minst sagt besviken på sitt arbetes innebörd.
– Jag trodde att det arbete jag utbildade mig till skulle handla om att förstå människor, istället handlar det om ett nationsbyggande och en idé om en historia som ska bekräfta en viss framtid. Denna utställning är min hämnd, säger han.
Skira, smått otydliga teckningar över Riksantikvarieämbetet, Vipeholmsanstalten i Lund samt Rasbiologiska institutet i Uppsala menar han är sinnebilder över institutioner som begått ohyggliga övergrepp på människor som inte uppmärksammats nog i vår historieskrivning.
– Deras dåtida verksamhet förklaras med att det var tidsandan, men med den förklaringsmodellen fortsätter bara förtrycket anser jag. Det fanns en opposition, säger Tomas Örn.
En av de människor som Tomas Örn mött under sitt arbetsliv och som han nu tar hämnd på.
Även de tre bysterna han ställer ut är människor han mött i sitt yrkesliv och som han nu tar hämnd på.
– Jag menar att alla människor har ett personligt ansvar. Man kan inte gömma sig bakom en institution. Jag är medveten om att jag smakat på gränserna för det man får göra. Jag menar, hämnd är tabu i vårt samhälle, säger han.
Linn Lindström läste det finska eposet Kalevala och studerade psykiatrikerns Carl Gustav Jungs tankar och arketyper i sin bokcirkel under sitt hemmaresidens. "När jag började arbeta var det som att mina tankar översattes till mina händer", säger hon.
Linn Lindström å sin sida medverkar med ett antal skulpturer samt två målningar som egentligen har sitt ursprung i att hon gick in en process där läsning av både det finska eposet Kalevala och den schweiziska psykiatriker Carl Gustav Jung böcker och tankevärld framkallade teckningar och ett långt dokument.
Linn Lindströms skulpturpark.
– Men det kändes för privat att ställa ut. Därför började jag att jobba. Då var det som alla tankar översattes till mina händer. Det var lätt att skapa och inte minst kul, säger hon
Anders Svonni har tillverkat två samiska trummor som visas i utställning KVAL.
Även för slöjdaren Anders Svonni gav stipendiet honom en chans att utforska doudji utanför de beställningar han får på sitt hantverk.
– Jag ville göra trummor, men framför allt utforska processen. Därför har jag fört dagbok under drygt ett år där jag funderat över varför jag gör saker på ett visst sätt och vad det väcker inom mig. Därför är inte de trummor jag ställer ut det primära utan den del av utställningen där jag visar mitt material och delar av processen fram till färdig trumma, säger han.
Matilda Kenttä utforskar arbete och tid i sin textila process där trasmattan stor i fokus.
Matilda Kenttä har fortsatt att utforska arbetets innebörd där trasmattan står i fokus. Hon har vävt en väv på två kilometer som hon sedan klippt upp och fogat samman till gigantiska nystan där även små mönster getts plats.
– Det jag utforskat är arbete och tid som kan kopplats till hemarbete, säger hon.
Vera Friséns konstnärskap visas på Konsthallen med vernissage i helgen. Flera av naturmotiven har hon målat i Överkalix.
Slutligen bjuder även de fristående curatorerna Ebba de Faire och Joakim Ödlund på en utställning med Umeåfödda konstnären Vera Frisén som efter sitt genombrott 1941 drog sig tillbaka från den offentliga konstscenen nästan fram till sin död då hon åter ställde ut på galleri Färg och form i Stockholm 1989.
– Flera av hennes motiv som visas här i Konsthallen är från Överkalix. Hon bjuder på ett spännande konstnärskap som är värt att uppmärksamma, säger Hans Sundvall.