Men allt började med att Anders Lundmark fick ett set med oljefärger när han fyllde 40 år. Inget han förvisso önskat sig, men...
– När jag började måla blev jag besatt, säger Anders Lundmark.
Och hans nyfunna intresse smittade av sig på hans sju år äldre syster.
Han berättar att måleriet var ett sätt för honom att varva ned från jobbet, precis som det är för hans syster.
– Och hon kan verkligen behöva avkoppling. Jag tycker alltid det är någon ko som är sjuk eller något på gården som gått sönder. Måleriet har också fört oss syskon närmare varandra, säger han.
Däremot är deras uttryck mycket olika. Anders Lundmark har en förkärlek för färg och form medan hans syster Agneta Pettersson målar naivistiskt där människor, ofta barn, är det betydelsebärande motivet.
– Jag har gått en kvällskurs i måleri på Sunderby folkhögskola, men min syster är helt självlärd. Ärligt vet jag inte var denna kreativitet kommer ifrån. Kanske från vår pappa. Jag spelade förvisso i band när jag var ung, men slutade med musik när jag utbildade mig och startade egen firma. Nu föredrar jag tystnaden, att gå in i min egen bubbla och måla.
Några av hans motiv är faktiskt gitarrer.
Du målar gitarrer, istället för att spela på dem?
– Ja, så är det. Måleriet är min ventil. Jag är mycket glad över att jag fick de där oljefärgerna i födelsedagspresent, att jag upptäckte konsten. Dessutom en fjäder i hatten att vi både blev uttagna med varsin tavla till Bothniasalongen. De hänger på Skellefteå konsthall i sommar, säger Anders Lundmark.
Fotnot: Utställningen visas på Bodens konstgille till och med den 5 augusti.