Men ikväll har konstnären Victoria Andersson vernissage på utställningen ”Under tiden” – broderier och andra textila verk som på ett eller annat sätt är präglade av hennes liv efter år 2016 då hon drabbades av en kronisk sjukdom.
– Det handlade också om att återerövra ett konstnärskap - identiteten sitter ju djupt rotad i det man kan och gör, menar hon.
Hon sveper med händerna runt utställningsrummet på tredje våningen på Norrbottens museum, förklarar att de svarta konstverken som ska hänga på rummets yttre väggar ,handlar om ett världsligt tillstånd. Flera av verken är tillkomna när de stora flyktingströmmarna välde in över Europa, på flykt från krig eller fattigdom. Här finns bland annat hennes parafras på den japanska konstnären Katsushika Hokusai träsnitt ”Under vågen utanför Kanagawa”. Victoria Anderssons verk heter kort och koncist ”The Wave” och berättar om en svart våg som sköljer över hela världen. Eller som Victoria Andersson själv uttrycker det:
– Svartare än så här blir det inte.
De vita bilderna som ska hänga i rummets innervägg står dock för något helt annat - nämligen hennes personliga värld. De vita ganska små sköra broderierna har hon också svårt att tala om. De ligger henne för nära och saknar därför ännu titlar.
– Men jag har tänkt på väderprognoser där man talar om varmfronter och kallfronter i de mönster jag broderat likt en sfär eller en kropp. Det har något med tiden att göra, säger hon.
För tiden är ytterst central i hennes arbeten. Det handlar både om den faktiska arbetstiden men även närvaro av tid som hennes arbeten återspeglar. Men också att hon numer på djupet förstått hur viktig tiden är, inte bara som tidsmarkör, den tid som förflyter när man väntar eller för den skull hur tankar kan snurra medan tiden går.
– Efter jag fick tillbaka energin och kunde börja arbeta med mina händer igen vill jag verkligen nyttja den tid jag har. Vem vet vad framtiden erbjuder, menar hon.
Samtidigt har Victoria Andersson börjat experimentera med nya material - tyll, sidenband och en målad tavla finns med i utställningen ”Under tiden”. Gemensamt med hennes broderikonst är dock att det handlar om tidsödande arbeten, för precis som hon gillar att vara den långsamma process där ett stygn följs av ytterligare ett stygn har hon knutit ihop tunna sidenband i öglor till ett draperi. Ett annat exempel är hennes textila verk ”Eden” - en kommentar till Josef Franks mönster ”Paradiset”.
– Han är en mönsterfavorit, vilket kanske har med min textila bakgrund att göra. Han kom på 30-talet som flykting till Sverige och är idag väldigt starkt förknippad med den svenska textila inriktningen.
På grund av beundran för hans mönster hade Victoria Andersson bestämt att hon skulle ha just ”Paradistapeten” i sitt hem när hon på riktigt satte bo. En tapet som nu pryder hennes kök.
– Men så satt jag vid köksbordet med en hög av mediciner. Jag som aldrig varit sjuk. Min värld krackelerade, samtidigt som det tidigare svenska starka folkhemmet krackelerat. Ur de tankarna föddes ”Eden”. För ja, världen och dess händelser är högst närvarande i min konst, liksom min väg tillbaka i denna utställning.