– Jag ser mig som en konstnär som uttrycker mig på olika sätt, har olika vägrar ut ur min kropp, säger hon.
Stina Wollter målar tavlor, pratar i radio, föreläser, framför sina egna låtar, skriver poster på Instagram – och vägrar sortera in de olika delarna av sin gärning i någon sorts fin- eller fulkultur.
– Herregud, nej! Instagram är ju världens mest fantastiska plats att göra motstånd på. Det är helt otroligt. Om du plockar bort all skit, allt influencertrams, allt bjäfs och porr, så kan du där hitta människor över hela världen och tillsammans kan vi mobilisera och skapa starka krafter.
När hon startade kontot, som en sorts alternativ dagbok, för åtta år sedan hade hon ingen aning om vilket jordskred det skulle utlösa. Idag har hon närmare 250000 följare. I ett av sina senaste inlägg har hon fotat sig själv i blå baddräkt och lagt till texten: ”Och neeeeeej jag uppmuntrar inte till fetma! Jag uppmuntrar att vara en vettig människa.”
Nyligen hade hon ett möte med företrädare för Facebook och Instagram om varför de censurerade så många av hennes inlägg. Bilderna på hennes kropp har provocerat vissa, stärkt andra. Men det ligger ingen strategi bakom.
– Det var inte så att jag plötsligt började dansa eller gömma saker i magen för att jag hade ett Instagramkonto. Mina polare kan intyga att det är sådant jag alltid har gjort.
Och trots att hon många gånger får fula påhopp, så tycker hon att det som har hänt sedan hon startade kontot är enastående – ur ett konstnärligt perspektiv.
– Man snackar så mycket om att kulturen ska ut till folket. Och så helt plötsligt säger människor som inte trodde att konst var något för dem, att nu har de börjat gå på museum. Jag blir stoppad på stan av 15-åringar som skriker som om jag vore Måns Zelmerlöw och små tanter med hund som vill kramas, och jag tänker ”vad fint”, jag tycker att jag bidrar till någonting som är bra.
Ofrivilligt har hon dessutom dragit på sig epitetet ”kroppsaktivist”, även om hon tycker det är bedrövligt och sorgligt att hon ska kallas aktivist för att hon kräver samma rätt att få finnas som en smal människa.
– Det är absurt med detta dömande, baserat på utseende, som vi håller på med. Det dödar våra barn, leder till att de hatar sig själva och mobbar varandra. Det är jävligt allvarligt med den här utseendehetsen. Och så länge världen ser ut som den gör får jag väl gå med på att jag är kroppsaktivist.
Stina Wollter har många järn i elden. För till fället arbetar hon med en bok om sin egen konst. Hon läser också in en bok av en annan författare och för ett par dagar sedan medverkade hon på en minneskonsert för Josefin Nilsson på Rival i Stockholm.
Att föreläsa är något hon har gjort i snart 30 år. Hon har alltid flera förfrågningar inför internationella kvinnodagen men valde att tacka ja till Bodens kvinnojour helt enkelt för att de var ute i god tid, och för att hon vill ”sprida ut sina gracer” över hela landet.
Hon hoppas med sitt föredrag att kunna inspirera, beröra och påverka.
– Jag vill att publiken ska gå ut efteråt och se på sig själva och världen på ett lite annorlunda sätt. Att de ska få syn på strukturerna, de enormt starka marknadskrafter som finns i samhället och som göder sig på att vi alltid är rädda, osäkra och inte tycker att vi duger. Det gäller att avslöja dem. Att vi ser hur den yttrar sig, på ett rent fysiskt plan, den här invasionen mot våra kroppar.