– Vandringsutställning. Det är ett sådant vackert ord, för även om jag inte kan vara på plats så känns det som att jag följer med ändå, säger Staffan Westerberg.
Sedan några år tillbaka är den snart 90-åriga Staffan Westerberg rullstolsburen och tillbringar sina dagar hemma i huset i Uppsala tillsammans med sin sambo Hans – i rullstol eller sängliggande. Lägenheten på Hälsingegatan i Stockholm är numera en plats där han förvarar sin konst, prylar och "skräp", som han själv uttrycker det.
– Man får ta livet för vad det är. Visst saknar jag mina vackra saker, men nu bor jag här sedan många år – ett nytt lager att växa i, säger han.
Men även om rörelseförmågan är nedsatt, är han inte sen att hoppa på projekt han finner roliga. I julas medverkade han på länk vid en julkonsert med popgruppen Amazon i Stockholm och senare i Göteborg, där hans deltagande "som en gubben i månen" skedde hemifrån. Och nu alltså aktuell med utställningen "En ask i en ask i en ask", kurerad av Andjeas Ejiksson på initiativ av Kin museum för samtidskonst i Kiruna.
Vandringsutställningen består av sju resväskor där var och en av dem visar ett utsnitt ur Staffan Westerbergs konstnärskap och tankevärld där välkända och ny karaktärer åker ut på en resa i Norrbotten. Lillstrumpa och Syster Yster å ena sidan, Familjen Kuk å den andra. En väska innehåller Westebergs signum - nämligen slevar tillsammans med skedar som sjunger. Väska nummer 2 är inredd som ett bibliotek med anteckningsböcker och manus medan väska 4 är en homage till "Herr Ingentings funderingar" där en ask full av askar vänder ut och in på den lägenhet i Stockholm som han bott och verkat i sedan slutet av 1960-talet.
– Det finns också en minnesväska, en teaterväska och en väska inredd som en tv-apparat där man kan se en film om mig, säger han.
Varje väska är också ackompanjerad av berättelser, tankar och sånger som Staffan Westerberg spelat in under vintern 2023-2024.
– Jag har haft ett fint samarbete med kurator Anjeas Ejiksson. Vi har lärt känna varandra och jag litar på hans urval. Dessutom underbart att vernissaget är på Norrbottensteatern. Det är ju den teatern tillsammans med Teater Brunnsgatan som varit min hemmaplan. Nu får jag resa dit igen. För tack vare min fantasi har jag vingar, säger han.