Under konsthallens verksamma år har vi vant oss vid att se konst som nästan i realtid kommenterar samtida världshändelser.
Samma sak denna sommar. I skuggan av tidens alla flyktingtragedier är temat mobilitet och förflyttningar i världen, med särskilt fokus på samtidskonst från den afrikanska kontinenten.
Till hjälp har man tagit konstcuratorn Elise Atangana från Kamerun, som numera har sin bas i Paris. Tillsammans har man valt ut sammanlagt elva konstnärer som var och en gör sin tolkning av temat.
Just nu finns den svensk-etiopiska konstnären Loulou Cherinet på plats i Boden för att förbereda sin videoinstallation Sanningen om detta verk, ett ständigt föränderligt verk som hon ursprungligen skapade för Manifestabiennalen.
Loulou Cherinet är född och uppväxt i Göteborg och har studerat vid universitetet i Addis Abeba och på Konsthögskolan i Stockholm. Hennes imponerande videoverk har bland annat visats på Moderna museet i Stockholm och på konsthallen Röda Sten i Göteborg och för några år kunde man se två av dem på Konsthallen i Luleå i utställningen Galleri Systers val.
Sanningen om detta verk visas på två gigantiska skärmar i ett av Havremagasinets ståtliga rum. I grunden bygger verket på en gammal smalfilm skapad av Loulou Cherinets morfars syster från en resa hon en gång gjorde. Men varje gång hon ställer ut det på en ny plats filmar hon nya sekvenser – miljöer, naturen, människor, utställningsrummet – som hon sedan redigerar in i verket.
Det är därför hon kommit till Boden nu. Förutom att titta närmare på miljöer har hon också träffat nyanlända bodensare, migranter som skrivit ner sina berättelser om upplevelsen av att resa från en plats till en annan, om varför de lämnade sina hem, hur resan gick till och vem man är på den nya platsen. Av berättelserna skriver de sedan tillsammans ett manus som var och en får läsa in.
Som konstnär har Loulou Cherinet jobbat i många olika tekniker: måleri, skulptur, metall. Sedan 15 år tillbaka är det film som gäller.
– Det har att göra med att jag är intresserad av platser, av hur de manifesteras i våra kroppar. Hur en människa rör sig, hur det verkligen ser ut när vi går genom en dörr, sånt fascinerar mig. Att uppleva en omgivning genom en kamera är ett sätt att förhöja perceptionen och upplevelsen av den, säger Loulou Cherinet.
Hon tror att hennes bakgrund spelar en stor roll för hennes intresse för platser. Hennes mamma kommer från Sverige och hennes pappa från Etiopien. Första gången hon reste till sin pappas hemland kände hon påtagligt att hon hade Etiopien i sin kropp, att hon hade en märklig och påtaglig fysisk upplevelse av en plats hon aldrig tidigare vistats på.
Andra viktiga upplevelser och inspirationskällor är också hur olika konst tolkas beroende på var i världen den visas och hur bilder skapar mening.
– Situationen i konstgalleriet intresserar mig mycket, betraktarnas upplevelser, bildernas makt. Hur vi ser och vad vi ser. Att se är en handling, något vi inte alltid tänker på.
Boden fascinerar henne, den visuella dramatiken i alla militärfordon, de stora ytorna, ljuset, gatulivet. Några vetenskapliga undersökningar ägnar hon sig inte åt. Inte heller åt den sortens exotiska blickar som debatterats så intensivt de senaste dagarna.
– Boden flyter in i min kropp, jag representerar bara min egen fysiska upplevelse av staden. När man filmar lever man med materialet, tittar på det om och om igen, upptäcker ständigt nya saker. Jag ägnar mig alltid åt bilder, situationer och begrepp som jag blir nyfiken på, vill veta hur det funkar. Jag är intresserad av sanningen, något jag hittar både i det dokumentära och i fiktionen, säger Loulou Cherinet.