Det var en samlingsutställning arrangerad av Bodens Konstgille någon gång i slutet av sextiotalet. De enda konstverk jag kommer ihåg från den utställningen var just Knektas. Han hade dukat upp fat med guldglaserade äpplen ur vilka stora tuggor hade bitits. Jag vill minnas att det även fanns mattallrikar med bitmärken runt kanterna. Det var, noterade jag redan då, en frimodigt tilltagsen och personlig lek med lermaterialet och glasyrerna som var tilltalande.
Denna till synes flyhänta, på gränsen till sorglösa känsla för materialet och dess möjligheter kombinerat med ett konstnärligt egensinne blev ett signum för Kjell Knekta som gick ur tiden 2014. Född 1941 i Koskullskulle och verksam där fram till 1997 då han som så många andra keramiker, flyttade till Gotland. Under 1970 talet slog han igenom med sin rödglaserade, kraftfulla brukskeramik som återfinns överallt i vardagsrum, institutioner och i väntrum.
Han var en mångsidig konstnär som började sin bana som målare och fotograf men det var i keramiken han fann sin försörjning. I början av nittiotalet besökte jag honom i Koskullskulle och vi kom att samtala om keramikernas villkor, hur han för sin försörjning var tvungen att arbeta med bruksföremålen mer än han egentligen ville. Hans håg stod mer till den fria konsten än till konsthantverket. Han experimenterade med glasyrer och bränningar. Till det sistnämnda byggde han en vedeldad ugn för stengodsbränning med en masugnsliknande skorsten som vrålande sprutade eld mot himlen. Ett sannskyldigt Muspelheim i vars glödande inre tingen fann sin slutgiltiga form.
Han hade, av ekonomisk nödvändighet kan jag tänka mig, en bredd i sitt skapande. Den folkliga sidan i hans repertoar födde fram burleska figurer som exempelvis familjen Kalle Kula, ett gäng huvudfotingar som mer var ägnade åt att roa än att försköna tillvaron. Det fanns hela tiden en underfundig humor i mycket av det han skapade.
Gällivare museum har satt samman en minnesutställning med Knektas verk från sextiotalet fram till nutid. De tidigaste verken utgörs av några habila målningar och teckningar som i originalitet på intet sätt skiljer sig från den tidens måleri. Detta kan ju bero på det begränsade urvalet. Hans fotokonst visas enbart med ett par bilder i en powerpointvisning som går i en loop i utställningen och beskriver hans 50 åriga konstnärskarriär och. Det hade varit intressant att få se mer av både måleriet som fotona.
Merparten av det utställda är inlånade verk och med tanke på hans omfattande produktion känns urvalet inte fullt ut representativt. Utställningen domineras av ett antal isärtagna detaljer ur en offentlig utsmyckning, ett keramiskt blomsterarrangemang, som gått sönder på grund av sättningar orsakade av gruvans verksamhet. I dessa detaljer kan man förstå svårigheterna med keramik i de stora format som visas här. Man brukar i bästa fall säga att cirka 25 procent av varje bränning ger ett godtagbart resultat, så man kan ana att bakom varje blomform finns ett stort antal kasserade.
Kjell Knekta var en av länets mest drivna och intressanta keramiker och det är bra att Gällivare museum tagit som sin uppgift att påminna oss om detta.
Mest läst
Tunga beskedet: Konkurs drabbar 65 anställda
Misstänkt terrorhot mot Sverige
Roger Rönnberg: "Jag tror inte Luleå vill ha tillbaka mig"
Kuriren rekommenderar
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: Lista över brotten i din kommun under 2015.
Kuriren listar: Krama, ligga och korva – har du koll på länets orter?
Läs mer: Vilka regler gäller för dig och din cykel?
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Kuriren listar: 11 produkter som du alltid kommer hem med från Ikea