En sommarkväll låser Andréas Brännström från Norrbottens museum upp porten till kulverten alldeles intill parkeringsgaraget snett bakom Shopping galleria i Luleå för en grupp besökare som har anmält sig till en guidad tur.
En oväntad, storslagen syn möter innanför entrén. Både sidoväggarna och betongväggen ovanför trappen som leder ner i kulverten är fyllda av färgsprakande graffitimålningar. Alldeles innanför porten finns alla de unga graffitikonstnärernas signaturer, eller taggar som det kallas på graffitispråk, ditmålade och även ett tack till fritidsnämnden som stod för medlen, till OK-center som bidrog med färgen och till fastighetsägaren Lillviken. Alldeles ovanför trappen står det textat Club Modesty.
Club Modesty öppnade 1991 och låg i anslutning till biografen Spegeln som fanns inne i Shopping galleria 1960 till 1986. Kulverten var utrymningsvägen och utgången från biografen och blev samtidigt en spännande entré till Club Modesty.
1991 hölls ett graffitisymposium i Arcushallen i Luleå, arrangerat av Föreningen för nationellt och internationellt kulturutbyte som lärare på Sunderbyns folkhögskola hade startat. Arrangör från föreningen var Mats Wikström som fortfarande verkar som konstnär i länet. Det bestämdes att ungdomarna från Göteborg, Stockholm och Luleå som deltog i symposiet även skulle få i uppdrag att måla kulverten.
Etnologen Paulina Öquist Haugen på Norrbottens museum har för en tid sedan dokumenterat målningarna och intervjuat deltagarna. Hennes arbete visas i en utställning på museet.
Vi börjar gå neråt och snart passerar vi den gamla garderoben till Club Modesty.
– Här kan vi se två olika karaktärer på var sin sida. En med flödigt traditionellt måleri, en med en ganska typiskt kantig graffitistil. Man ser att den andra är mycket mer tekniskt skicklig och har ett klassiskt graffitiuttryck, säger Andréas Brännström.
Han kan se konsthistoriska referenser till van Goghs expressionistiska måleri och till Jackson Pollocks stänkmålningar.
Han visar en målning av signaturen Slack som är aktiv som illustratör och konstnär än i dag och bor i New York.
– Man kan se hur graffitimålarna avviker lite från sin egen form på tidigt 1990-talet, då de började titta på traditionell typografi med fötter – seriffer – på bokstäverna som man kan se här. Jag tycker det är väldigt intressant.
Han pekar på ett par adidasskor och ett par speciella solglasögon, båda typiska hiphopattribut.
– Här inne möts symboler för olika subkulturer, små ledtrådar till folk som är involverade i just den kulturen. Det kan vara saker de kan ha sett i en musikvideo eller på ett skivomslag. Längre ner i kulverten har vi rock, punk och reggae.
Han berättar också om valet av taggar. I graffitins barndom fanns inte behovet av pseudonymer på samma sätt, men sedan när det blev mer uppmärksammat som vandalism skaffade sig graffitimålarna pseudonymer för att inte bli spårade och riskera att bli straffade.
– Ofta tog man ett ord som man tyckte var coolt och eftersom det är en amerikansk tradition gärna ett engelskt ord.
Det viktigaste var själva bokstäverna och formen på bokstäverna, stavningen kunde alterneras. Kända graffitimålare behövde inte längre ha så läsliga signaturer, hantverket talade för sig själv och de kunde kännas igen på det.
Han stannar till vid en målning med texten "Du lever eventuellt bara en gång".
– Jag tycker den är jätterolig. Den är signerad Quarter och Stain R, vilket var Mats Wikströms smeknamn. När jag var här och tittade tillsammans med honom nyligen sa han att "vi släpper ju en låt nästa vecka med den titeln". Han hade alltså burit med sig den ända sedan 1991.
Det var i maj som Mats Wikström med bandet Eterkropp gav ut låten och musikvideon "Vi lever bara en gång, eventuellt". "Quarter" som var i tonåren under symposiet är idag en etablerad skådespelare.
Mats Wikström har även blivit tillägnad en målning i kulverten. Det är en sorts hyllning med glimten i ögat med texten Stain R. Stain Remover var ett fläckborttagningsmedel som lanserades på tv-shop på den tiden och Mats Wikström var ju trots allt en representant för vuxenvärlden som generellt var emot klotter och graffiti, så smeknamnet var en ironisk kommentar till det, förklarar han själv för Kuriren.
En morgon vaknade Mats Wikström av att han fick ett samtal från järnvägsmuseet i Karlsvik. Deltagarna hade varit där på natten och målat på museivagnarna. Arrangörerna ville inte ha så mycket uppmärksamhet för det, så de såg till att ungdomarna återställde vagnarna, men gjorde i övrigt ingen större affär av det.
Efteråt blev Mats WIkström uppvaktad av polisen några gånger när de försökte utreda nedklottringen, men han hade inga detaljer att lämna ut.
Andréas Brännström har noterat en utveckling som märks när man går genom kulverten.
– Det vi ser är en sorts experimenterande. De här ungdomarna hade ju aldrig fått tillgång till så många färger tidigare. Paletten hade varit begränsad av budgeten eller andra förutsättningar, men nu fick de plötsligt en hel massa färger och kunde testa nya sätt att skriva och utforska måleriet.
En av målningarna utgörs av ordet "flens".
– Jag ser den som en återkoppling till graffitikulturen utanför symposiet. Dels är det ett ganska fullt ord, dels har man använt roststoppfärg och sprutspackel, sådant man kan stjäla på bensinmacken, och inte de kulörer som de fick tillgång till i projektet.
Kulverten under Skeppsbrogatan visade sig vara så lång att de ditresta ungdomarna som deltog i symposiet inte hann med hela. De fick ta in hjälp från Hertsön.
– Det var några skejtare som spelade i ett punkband som senare blev bandet Fireside som anslöt sig.
I hela kulverten är det mycket klotter på målningarna.
– Det är inget som stör helhetsintrycket egentligen. På många ställen har de skrivit namn och stadsdelar och det märks att det finns en rivalitet mellan Porsön, Tuna, Hertsön och Björkskatan. Det är lämnat av alla de ungdomar från Luleå som har stått och köat på väg in till Club Modesty.
Club Modesty las ner redan1996 efter bara fem år.