– Jag har utgått från räddningstjänstens arbetsuppgifter där teknik och mötet med människor är i symbios, säger hon.
Sedan tidigare finns tre målningar av Hanna Kantto och två skulpturer av Mia E. Göransson placerade i räddningstjänstens personalmatsal. Dessutom har det gamla verket "Eldvärn" som varit placerad ute på gamla brandstationen restaurerats och pryder numer en vägg i den nya entrén. Och nu har även de nyskapande verken "Räddning", "Närvaro" och "Alarm" av Ammy Olofsson invigts.
– Jag har velat berätta om en arbetsplats där liv och död är närvarande och hitta en balans mellan det vackra, obehagliga och skrämmande, säger hon
Intresset för att kombinera glas och teknik föddes år 2012 när hon ville skapa interaktiv konst. Då började hon utforska nya möjligheter där även hennes naturvetenskapliga kunskaper i fysik äntligen kom till sin rätt.
– Jag läste naturvetenskap på gymnasiet för att kunna ha många valmöjligheter för vidare studier. Då tyckte jag att fysik var det tråkigaste ämnet. Men jag fick användning för de kunskaperna i mitt arbete som glaskonstnär. Metall och glas är vanligtvis inte kompatibla, men koppartråd beter sig på samma sätt som glas och leder dessutom ström. På så sätt har jag kunnat programmera en glasinstallation som andas, säger hon.
Om konstinstallationen "Räddning" associerar till kroppen och dess organ med ett uppkopplat blodomlopp som samtidigt "andas" lugnt som ett andetag, gestaltar verket "Alarm" alla de signalfärger som räddningstjänsten använder sig av för att sortera tvätt och rena vattnet.
– Jag har använt mig av klart glas som associerar till vatten – det element som tämjer både eld och glas i verket "Alarm". Jag ville inte heller styra glaset utan låta de behålla sin naturliga form. I den glashytta jag driver med en konstnärskollega använder vi oss bara av återvunnen blyfri kristall. Därför blir vårt glas lite mer bubbligt, men det gör också glaset mer organiskt levande, säger hon.
Även i verket "Närvaro" har hon använt sig av komplicerade infärgningsmetoder som det tar lång tid att lära sig.
– Jag är hantverksutbildad glasblåsare innan jag studerade på Konstfack. Det har jag en väldig nytta av. Det tar nämligen minst tio år att bli hyfsad på allt och då måste man öva och nöta eftersom hantverket sitter i kroppen. Nu har jag ett stort bibliotek att hämta ur, oberoende om jag blåser 100 karaffer eller skapar konstinstallationer, säger Ammy Olofsson.