Ämnena går omlott i Jette Andersens nya utställning, men temat är detsamma för alla: Recycling – återanvändning.
De första av Jette Andersens bilder som möter besökaren hos Galleri Lindberg är collage av kläder till klippdockor från hennes barndom, sparade under 60 år i en telefonkatalog. Nu har hon sorterat dem, arbetat med dem och skapat konst av dem.
– De har ju betytt någonting för mig, annars hade jag inte sparat dem, säger hon tankfullt.
Jette Andersen startade sin konstnärskarriär som tecknare och i utställningen ”Recycling” har hon medvetet återvänt till teckningen som uttrycksmedel.
Allt är redan prydligt upphängt när hon har sin förhandsvisning för pressen inför öppnandet i helgen. Själv slår hon sig ner på en stol vid fönstret och tar fram en tjock bok som också tillhör utställningen.
– Den innehåller mina skisser. En del av dem är misslyckade, men det bjuder jag på. Jag vill visa hur en skissbok kan se ut, säger hon.
Just den här skissboken har en extra dimension. I grunden är det nämligen Lars Noréns ”En dramatikers dagbok 2005–2012” som har omvandlats till Jette Andersens skissbok med drygt 300 skisser ritade direkt på bokens
– Detta handlar också om återanvändning, förklarar hon.
Jovisst, hon har läst boken och tyckte mycket om Lars Noréns bok och det är ingen slump att hon valde just denna och gjorde om den till sin egen bilddagbok.
– Jag gillar det alldagliga i den, samtidigt som den tar upp både filosofiska och existentiella frågor. Men sedan tyckte jag också om boken som objekt, de här tunna nästan bibliska bladen.
Skisserna som hon har fyllt boken med har med få undantag ingen som helst koppling till textinnehållet. Ändå ger bokens innehåll en resonans till bilderna.
Det stora utställningsrummet fylls av kolteckningar ritade på genomskinlig plast – också ett återanvändningsprojekt.
– Jag har ju jobbat som arkitekt länge i den här stan och förr ritade vi på en sorts plats, som kallas ritfilm. Den är genomskinlig för att man ska kunna kopiera. Men nu för tiden används bara datorer, berättar hon.
Hon hade kvar en rulle med ritfilm hemma och bestämde sig för att prova hur det blev om hon tecknade på den.
Eftersom hon har ritat på båda sidor uppstår det ett särskilt djup i bilderna. Motivmässigt förenas de av den plats där Jette Andersen från Danmark har slagit ner sina bopålar och rotat sig – Sandnäset utanför Luleå.