Så löd de stora förhoppningarna på tv-mediet under 60-talet. Men riktigt så blev det inte. I dag är andelen konst i tv-tablån mindre.
Från slutet av 1950-talet till slutet av 1960-talet användes tv-mediet för att göra konst till en allmän angelägenhet. Det fanns höga förväntningar på att tv skulle förmedla konst, men konsten förväntades också utveckla tv-mediets form och uttryck.
– Det fanns flera olika typer av konstprogram och diskussionerna om konst i tv var ofta ganska avancerade. Jämfört med i dag var det mycket konst i tv-tablån. Samtidigt var det aktörer från konstlivet och kulturpolitiken som hävdade att det borde vara mer, säger David Rynell Åhlén, doktorand vid institutionen för kultur och estetik på Stockholms universitet, som har skrivit en avhandling om detta.
Trots att det i slutet av 50-talet endast fanns en kanal, och sändningarna var begränsade till några timmar per dag, kunde det på en vecka sändas ett magasinsprogram, ett par dokumentärer och något mer inslag om konst, förklarar David Rynell Åhlén.
Programmen var till stor del av folkbildande karaktär, men också underhållande. Ett exempel är frågesportsprogrammet "Vilken tavla?", där en panel av konstnärer och konstkritiker svarade på frågor om konst och konsthistoria. Även mer experimentella inslag med verk av elektroniska konstnärer sändes. I slutet av 60-talet, i projektet Multikonst, användes tv som ett sätt att bygga ihop 100 mindre utställningar som pågick samtidigt runtom i hela Sverige.
Varför infriades inte förväntningarna på tv som konstförmedlare?
– Kanske är det helt enkelt inte så lätt att göra tv av konst som man trodde då. Det fanns andra föreställningar om vad tv kunde göra för konsten, men framför allt fanns det en annan syn på konstens roll i samhället. Den ansågs ha en mer central roll då. (TT)