Mycket humor när Staffan Forssberg ställer ut i Boden

Staffan Forssberg, född 1946, från Luleå, är höstens andra konstnär hos Bodens konstgille. Han betraktar hela sin utställning som en stor installation.

"Längst ända in i fjällvete" heter den här installationen av Staffan Forssberg.

"Längst ända in i fjällvete" heter den här installationen av Staffan Forssberg.

Foto: Göran Gafvelin

Konst2021-09-10 06:00

Han använder en varierande blandning av material, tekniker och uttryckssätt. Det är teckningar, målningar, foton och föremål, både egentillverkade och färdiga vardagsföremål i miniinstallationer. Här finns hela spännvidden mellan allvar och humor. 

På en av väggarna har han en som han kallar “Längst ända in i fjällvete”. 

– Jag hittade en gammal anteckning på baksidan av en bild från 1968. Där var det några stiliserade fjäll och så stod det detta.

Han har skapat en vägg med en större målning i mitten, omgärdad av mindre svartvita bilder som han har skurit ut av några feltryckta blad från 1970-talet, föreställande fjäll.

Förutom för hans konstnärskap är det nog många Luleåbor som minns honom från tiden som kulturadministratör och kulturchef i Luleå. Han gick konstlinjen på Sunderby folkhögskola på 1970-talet, men sin första utställning hade han redan på1960-talet och därefter har han skaffat sig en diger meritlista som konstnär.

2002 fick han en stroke. Det innebar att han blev konstnär på heltid.

På frågan om hur det har påverkat honom som konstnär svarar han humoristiskt:
– Jag har svårt att veta om det är konst eller terapi att skapa konst numera. 

 Sjukgymnasterna tyckte att jag skulle bli högerhänt igen och jag fick genomgå en massa olika terapier för att få tillbaka rörelseförmågan och kunna skriva med höger hand. Men jag behövde lägga ner mindre energi på att bli vänsterhänt än att bli högerhänt, så jag gjorde tvärtom vad de sa åt mig och nu skriver jag i alla fall snyggare än de flesta läkare, säger han och skrattar.

Under sin väg tillbaka har han bland annat jobbat med brunnslocksmotiv med en med teknik som kallas frottage. Det är ungefär som när barn brukar lägga ett tunt papper på ett mynt, färga med blyerts sedan gnugga. Han använder grafikkrita på syntetisk duk som fixeras och spänns upp på spännram, svart och vit vaxkrita på mörkläggningstyg, rullgardinsväv eller plastpapper. 

På sista tiden har han börjat experimentera med 3D-utskrifter.

– Jag håller naturligtvis också på med teckning, måleri, installationer och performance– inget konstnärligt uttryckssätt är mig främmande.

Förutom fjäll och brunnslock är tomma konservburkar ett motiv som följt honom genom livet, liksom kyrkogårdar, blommor och totempålar. Och han förgyller gärna rostiga saker.

– Många säger att jag verkar splittrad. Vad bra egentligen!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!