Det var en tämligen stor samling människor som samlats i Konsthallen i Luleå för att delta vid den officiella invigningen av Luleåbiennalen 2024 med titeln "På tröskeln till 1:1".
– Vi ska känna stolthet i Luleå och Norrbotten för Luleåbiennalen. Ett rikt kulturliv är hoppet som står mot strömningar som hotar vårt fria och demokratiska samhälle. Kulturen är grundstommen och därför måste både kommuner och regionen bidra med medel och pengar, sade Evelina Rydeker i sitt invigningstal.
Årets biennal, där konst möter arkitektur, reflekterar över de omfattande omvandlingar som formar Norrbottens byggda och naturliga miljöer, och deras förbindelser och samhörighet med andra regioner och samhällen globalt.
– Förändringar som sker i Norrbotten påverkar i sin tur samhällen utanför regionens gränser som också genomgår radikala omvandlingar. Det blir tydligt att våra livsmiljöer är resultat av socio-politiska, ekonomiska och miljömässiga faktorer, menar biennalens kuratorer Aude Christel Mgba och Bruno Alves de Almeida.
Verken i utställningsrummen länkar därför samman Norrbotten med andra platser i Sápmi, öknen i Västsahara och Pilbararegionen i Australien.
– Det finns tydliga historiska likheter med exploateringen av Pilabararegionen och norra Sverige. Exempelvis slängde gruvexploatörerna 100-tals artefakter från ursprungsbefolkningen på en sophög när de expanderade gruvbrytningen av järn, säger en av medlemmarna i konstnärsgruppen Grandeza Studio.
Gruppens medlemmar, som delar sin tid mellan Madrid och Sydney, medverkar med installationen "Pilbara Interregnum: Seven Political Allegories" där de belyser sju områden i Pilbararegionen som blivit brutalt exploaterade på urfolkets bekostnad.
– Det handlar om allt från tester av atombomber till slavliknande förhållanden, där utvinningen av järn, kol och olja skapat politiska konflikter även nu när man söker skapa en hubb för grön energi, menar representanterna för Grandeza Studio.
Under invigningen bjöds förutom konstnärsvisningar även på en te-ceremoni i verket "Community Art Tent" där konstnären Mohamed Sleiman Labat berättade om sitt folk saharawi som sedan 1975 lever i flyktingläger i Algeriet sedan de tvångsförflyttats från Västsahara där de tidigare levt som boskapsskötande nomader.
Fotnot: Luleåbiennalen pågår till i slutet på maj.