Lägenheten på Varvsgatan är proppfull av konst och köket är belamrat av färgtuber, penslar och annan målarutrustning. Hennes sambo, textil- och metallkonstnären Johanna Salin, studerar just nu metallgestaltning på annan ort, men när hon är hemma är det ännu mer proppfullt, konstaterar Elin Maria Parmhed, 40 år.
– Vi gillar dessutom båda gamla möbler, så det blir lite crazy, säger hon och ler.
Målningen som fyller upp en stor del av vardagsrummet är hennes egen tolkning av Kulturcentrum Ebeneser, som har fått en alldeles speciell plats i hennes hjärta sedan hon flyttade upp till Luleå från Stockholm i slutet av november för 3,5 år sedan.
– Det var väl kanske inte bästa tiden på året i Luleå, men så hittade vi Ebeneser och det var så fantastiskt. Jag ville fånga min kärlek till den platsen, både insidan och utsidan och känslorna däromkring.
Hon startade med akryl, den sorts färg hon gillar bäst eftersom den går snabbt att måla med, men så kom hon på att hon skulle övergå till olja som kräver mer tålamod eftersom den torkar långsammare. Nu jobbar hon in i det sist för att bli klar till utställningen.
Hon har sin bakgrund inom journalistik, utbildade sig på Södertörns universitet, kom snart in på fotografi och formgivning och har jobbat med olika magasin, tidningar och böcker. 2005 började hon som praktikant på fototidningen Kamera & bild. 2012 när hon slutade hade hon avancerat till chefredaktör.
Men även om hon har arbetat med bilder på olika sätt sedan 2005, så började hon inte måla förrän för knappt två år sedan. Det hade på sätt och vis att göra med flytten till Luleå, en stad som ingen av dem hade någon koppling till.
– Vi ville göra något nytt, så varför inte flytta norrut? Vi tänkte att vi testar.
De har alltid varit kreativa, men här beskriver hon det som att det exploderade, något som dels berodde på att hon började måla, dels på att det fanns färre distraktioner.
– Det är viktigt för kreativiteten att det inte hela tiden finns en massa andra saker man kan göra. Nu under pandemin har man ju dessutom varit ännu mer hemma, vilket inte har varit något problem för min del, för då har man ännu mer tid att skapa.
Idag frilansar hon inom fotojournalistik och formgivning men målningen tar upp alltmer tid.
Det var hennes sambo som uppmuntrade henne att börja.
– Hon trodde jag skulle gilla att måla, att jag skulle vara bra på det. Så en dag fick jag en idé och tänkte att nu kör jag och sedan var det "all in". Det var superkul – ett skapande som man verkligen bara kan vara i.
Hon målar föreställande konst, inte så mycket abstrakt.
– Ändå blir det en egen variant av det. Till exempel fågeln där, eller korna – jag hittar mitt eget sätt att gestalta dem.
Att hon gillar färg behöver inte alltid innebära att hon målar "i färg". Det händer också att hon laborerar med en gråskala.
– Det kan vara färgstarkt ändå. Man kan använda svart och vitt på olika sätt.
Så många utställningar har hon inte hunnit med ännu, men hon har tavlor hängande hos en frisör i stan och på Café La Vache, där hon också har fått måla en vägg i källaren. Förra sommaren hyrde hon och sambon en lokal i Shopping där de ställde ut och de har också varit med på Konst i det gröna.
– Jag älskar att ställa ut på platser där det rör sig människor och extra kul är det med Galleri Lindberg för det är så mysigt där.