Mats Risberg har under förmiddagen hängt upp ett stort antal tavlor på väggarna, flankerad av ett par goda vänner som har hjälpt till vid hängningen och som även stannar under intervjun. Hilda Liljestrand sitter modell för honom just nu och fotografen Per Svensson är en gammal kompis och den som har förmedlat kontakt mellan Mats Risberg och kaféet.
Morteza Ghaffari som driver Croissant tyckte det var en bra idé att visa upp lokal konst.
– Jag har ju en stor lokal. Per rekommenderade Mats och jag tyckte hans tavlor var jättevackra, så vi testade att hänga upp tre stycken på prov först och folk gillade det. Vi har också satt upp lite information om konstnären, berättar han.
Mats Risberg är född 1937 och bor på Lerbäcken i Luleå i det gamla föräldrahemmet där han och hans fyra syskon växte upp.
– Jag är alltså 86 år. Till min egen förvåning, säger han leende.
Innan området tätbebyggdes låg huset för sig självt på landet och här hade hans mamma och pappa ett litet småbruk med ett par kor vid sidan av sina vanliga jobb som flickskolelärarinna respektive egnahemsdirektör.
Mats Risberg bestämde sig redan som 13-åring för att bil konstnär. Hans föräldrar var skeptiska till möjligheterna att kunna livnära sig på konst och rådde honom att först ta studenten. Det gjorde han, men sedan sökte han in på konstskolor och utbildade sig både på Konstfack i Stockholm och Valand i Göteborg.
– Det var fina år. Jag är glad att jag även tog mig till Göteborg, säger han.
Efter det har han bott i Luleå där han i någon mening har kommit att bli en tongivande konstnär. I många år skrev han en Konstkalendern i Norrbottens-Kuriren och han höll också ofta föreläsningar i konsthistoria.
– Men annars, i det jag gjorde, var jag inte tongivande utan egentligen ganska udda, konstaterar han.
Han målar huvudsakligen i akryl och har även skapat grafik. Hans förebilder är de stora klassiska konstnärerna.
– Det roliga är att när jag som pojke började teckna hade jag två favoriter: Rembrandt och Michelangelo. Och de är kvar som mina favoriter.
Tidigare jobbade han mer spontant, berättar han, men med stigande ålder har han blivit mer och mer en klassisk konstnär som jobbar med enhetliga färger, bestämda former och med en bestämd komposition.
– Kompositionen är kolossalt viktig för mig.
Mats Risbergs specialitet har kommit att bli porträtt av olika slag. Det kan vara gruppbilder, parbilder eller enskilda porträtt. En gång, minns han, målade han av hela Anton Swedbergs Swängjäng.
– När jag gör gruppbilder är helheten intressant, men jag söker också alltid efter det individuella hos var och en.
Allra helst målar han av kvinnor.
– Jag tycker helt enkelt att de är intressantare med sitt hår och sina kläder. Men också för att jag tycker att de har haft en för undantryckt roll i Norrbottens historia.
På Croissant har Mats Risberg två målningar av kvinnor som ammar och just den där självklara enheten mellan en mor och ett barn som ammas har han velat fånga i bilden.
– Jag är också väldigt intresserad av mänskliga relationer.
En spontan sidodiskussion uppstår mellan Hilda Liljestrand och Mats Risberg om i fall han inte också skulle kunna testa att måla män med sina barn, något hon tycker att han borde göra.
– Jag noterar det, säger Mats Risberg och ler lite road, men tycker i själva verket att han är för gammal idag för att lägga om kursen och förändra sitt arbetssätt alltför mycket.
Själv tycker Hilda Liljestrand att det är roligt att sitta modell för honom.
– Det känns som att vi arbetar tillsammans och så får jag lära mig en hel del. Han är ju 86 år med lång erfarenhet och jag är 34. Jag är konstintresserad och suger åt mig som en svamp när han till exempel berättar om olika tekniker.
Mats Risberg har haft en stor bekantskapskrets i Luleå genom åren och det är i den han har hittat sina modeller.
– Jag har sällan någon speciell idé i förväg utan försöker vara öppen när jag ska göra ett nytt porträtt. Jag brukar träffa min modell, vänta in, sitta och prata och fika medan jag skissar, och sedan plötsligt ser jag bilden jag ska måla, berättar han.
Idag är det längesedan han medverkande i någon utställning, men han fortsätter att jobba på för fullt i ateljén som han har hemma i huset.
– Man kan säga att jag har flera konstutställningar där hemma, säger han.
Per Svensson tyckte dock att det var hög tid att Mats Risberg fick ställa ut i någon mer offentlig lokal igen. Mats Risberg tilltalades av tanken att ställa ut på en plats dit människor kommer för att äta eller fika.
– Jag tycker det är en briljant idé. Ett vanligt dilemma inom konsten är ju att om man har en konstutställning så går normalt sett bara de som redan är konstintresserade dit men inte andra. Till ett konditori kan vem som helst komma och att möta dem är jättebra.
– Här är på Croissant det ju lite Paristema också, så konsten passar bra in, inflikar Per Svensson.
Morteza Ghaffari vill att hans kafé ska skilja ut sig genom att även fungera som något av ett galleri.
– Jag tänker att konstnärerna kanske kan ha sina tavlor här tre månader i taget. Sedan går det att byta.
Han är själv konstintresserad och målar också en del.
– När jag står i kassan och folk beställer mat brukar jag ibland stå och teckna ett porträtt, berättar han.
Men han har inga planer på att visa upp några egna verk.
– Jag tänkte att Mats kanske kan måla mig och min familj. Jag tror det blir bättre, säger han och skrattar.
Klockan närmar sig tolv och kunderna strömmar till. Andreas Eberhardt kommer in för att beställa en lunch och kommenterar då de nya tavlorna.
– Jag tycker det är jättetrevligt att få att del av lite kultur när man kommer hit och det känns också lite unikt att de är gjorda av lokala konstnärer. Det ger en annan känsla än att det bara är vanliga blanka väggar eller konstverk som du kan från vilken dussinbutik som helst, säger han och betalar för lunchen.