Solen gassar från en absolut klarblå himmel när Mårten Castenfors, chef på Liljevalchs konsthall, tar emot på ett klorofyllgrönt Djurgården för att prata om döden.
Han berättar att planeringen för utomhusutställningen ”Döden – en utställning om livet” har pågått i tre år .
Mårten Castenfors ler belåtet när utställningens placering kommer på tal. Den ligger alltså insprängd mitt emellan turistmagneterna Junibacken och Vasamuseet.
– Vi slänger in lite död mitt i idyllen. Vissa kanske inte ens är förberedda på det. Då blir det ännu bättre. Folk får gärna tycka att det är konstigt. Mitt uppdrag är att göra utställningar som väcker känslor, säger Mårten Castenfors och förklarar att det övergripande temat för utställningen är hur man på gravplatser gestaltar döden.
– Traditionellt görs gravstenar i sten. Här visar vi att minnesplatsen i framtiden kan få se annorlunda ut. Han förklarar att han är glad över att få lyfta fram samtidskonsten och att det även är viktigt av demokratiska skäl. Men han medger också att projektet kostat en del.
– Vi har fläskat på, det har vi. Men gör man en utställning på en så pass central plats så måste det bli bra. Då kostar det.
Nere i en jättelik rektangulär grop står curatorn Lars Bergström. Han är sjöblött av svett men ler med hela ansiktet. Det är ett hårt arbete att färdigställa verket ”Seesaw”.
Installationen består av en gungbräda som placerats i ett två meter djupt gravliknande utrymme. Runt graven kommer olika medicinalväxter att planteras i marknivå. När två personer sedan sätter sig på gungbrädan kommer de växelvis att färdas upp i grönskan och ner i avgrunden. Enligt Lars Bergström är döden ett mycket inspirerande tema.
– Det är ju allas gemensamma mål, höll jag på att säga, konstaterar han och gapskrattar. (TT)