Karin Erixon flyttade tillbaka till sin hemstad Luleå för ett år sedan efter många år i Oslo där hon utbildat sig till konstnär och också drivit ett galleri och en kulturell mötesplats. "Jag vill gärna se mer samarbeten mellan kulturinstitutioner och kulturskapare som jobbar inom olika kulturella fält", säger hon
– Det känns jättekul att få vara med och forma kulturen och samtidskonsten i Luleå. Norrbotten har ett mycket intressant kulturlandskap, säger hon.
Karin Erixon är född och uppvuxen i Luleå, men lämnade hemstaden för konststudier, först i Stockholm, för senare studier på Konsthögskolan i Oslo.
– Jag flyttade till Norge år 2008 och hade bara tänkt stanna i ett halvår. Det blev mycket längre, säger hon och ler.
Oslo blev hennes hemvist i 14 år. Där startade hon och hennes parter, konstnären Fadlabi från Sudan, ett kulturcentrum, med fokus på samtidskonst och kultur i relation till Afrika och Mellanöstern, vid namn "Khartoum Contemporary Art Center (KCAC)". En kulturell mötesplats för olika kulturella uttryck och inte minst samtal.
– Det fanns en bar, ett utställningsrum och en scen. Vi bjöd på allt från konstutställningar till debatter och livemusik. Den kulturella scenen i Oslo är både levande och stor, säger hon
Samtidigt började hemlängtan upp till Luleå och Norrbotten växa sig allt starkare, under coronapandemin. För ett år sedan packade familjen, som också består av två barn åtta och fem år gamla, ihop sitt bohag och flyttade till Luleå. Här fanns Karin Erixons familj och jobbet som verksamhetsledare för KUBN, kultur för barn och unga i Norrbotten – en organisation och plattform som samlar kulturpedagoger, dansare, konstnärer, slöjdare och konsthantverkare som arbetar med barn och unga i Norrbotten. Och just samarbetet mellan olika kulturinstitutioner och kulturarbetare är något Karin Erixon vill utveckla i arbetet som konstnärlig ledare för Konsthallen.
– Det genuina samarbetet mellan institutioner och kulturskapare var det första som slog mig när vi flyttade från Oslo. Jag har känt mig enormt välkommen och inkluderad, säger hon.
Luleås Konsthall hoppas hon därför kunna bli en mötesplats för inte bara olika uttryck, utan också en plats där samhället kan speglas, frågor kan ställas och inte minst en plats som kan väcka intresse och nyfikenhet. Konst, menar hon, är ett helt eget språk som kan skapa trygga sociala rum för samtal utan att behöva använda ord. En plats där inte bara den vana konstpubliken känner sig hemma utan även inbjuder den som är ovan att röra sig i konstnärliga rum.
– Konst har en förmåga att lyfta aktuella samhällsfrågor och tunga ämnen, viktiga för vår samtid. Därför funderar jag mycket på hur förmedlingsprogram och den pedagogiska verksamheten ska utformas i framtiden. Jag skulle också arbeta med ungdomsgrupper och samarbeta mer med verksamheterna i huset. Jag menar, Konsthallen är ett fantastiskt rum för mänskliga möten.
Enligt Marie Wallstén, enhetschef för konst, scen och möten i Luleå, föll valet bland alla ansökningar på Karin Erixon för hennes spännande bakgrund.
– Hon har tidigare arbetat med att skapa mötesplatser, är mycket kunnig inom samtidskonst och kan genom sitt fokus på konstpedagogik och målgruppen barn och unga utöka publikgruppen på sikt. Hon har en bred palett. Därför föll valet på henne.
Hans Sundvall, som under många år drivit det konstnärliga arbetet på Konsthallen i Luleå, har fått ett nytt uppdrag i organisationen.
– Luleå har fått en ökad budget på en miljon för 1 procent regeln för nybyggnationer i kommunen. Hans Sundvall kommer därför att jobba heltid med offentlig konst, inte minst med anledning av all nybyggnation i Luleå, säger Marie Wallstén.
Och vilka konstnärskap står då på Karin Erixons önskelista?
– Jag har en lång lista både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Men det håller jag än så länge hemligt, säger hon.
Hans Sundvall är fått ett nytt uppdrag där han på heltid kommer att arbeta med den offentliga konsten i Luleå, med anledning av att budget för en procents regeln för nybyggnation ökat med en miljon i staden.