Konsthallschefen Mariangela Méndez Prencke guidar runt i de nya utställningarna som har vernissage på lördag.
Konsthallschefen Mariangela Méndez Prencke möter upp i fiket på nedre plan och guidar sedan runt i det stora huset, där utställningstemat nära knyter an till uppbyggnaden av H2 Green Steels fabrik en knapp mil bort.
– Vad gör att människor vill flytta hit och göra det till sitt hem? Vad gör att man känner sig hemma eller inte känner sig hemma på en plats? Vad ska vi göra för att flera ska vilja bo här? Det var vår fråga och anledningen till att vi utforskar ämnet "Hem" i år tillsammans med konstnärer och kuratorer, förklarar hon.
I det första rummet hon visar är en vävstol uppsatt. Installationen heter ”Väven som gör bostaden till ett hem” och är skapad av Pernilla Wåhlin Norén. Den ingår i utställningen "Hemmets fundament", kurerad av Mikael Andersson och Erik Törnkvist.
Pernilla Wåhlin Norén: ”Väven som gör bostaden till ett hem”.
I ett annat rum står en rad stolar som ingår i installationen ”Gamla möbler i Västerbotten” av Peripheral Works, en arkitekttrio i Umeå bestående av Samuel Grönlund, Erik Karlsson och Martina Karlsson.
Peripheral Works: ”Gamla möbler i Västerbotten”.
– De har använt sig av gamla stolar som inspiration och skapat nya med hjälp av digitala verktyg, berättar Mariangela Méndez Prencke.
På ett par väggar i utställningen visar fotografen Mikael Olsson sina bilder, däribland en av Karlshäll i Luleå, där i det början av förra seklet stod arbetarbostäder.
Mikael Olsson: ”LWRNTZ 01 (Workers' housing, Karlshäll, Luleå, 1911-13, with T. Stubelius)”.
Om hörnet finns ”Det sista rummet”, uppbyggt av arkitekt- och forskargruppen Svenska hemmets studier, SHS.
Fortfarande saknas en hel del, men bland annat ska det också bli ett kök berättar hon.
Svenska hemmets studier: ”Det sista rummet”.
Den andra utställningen heter Gränser & ramsor och är kurerad av Daniel Terres och Patrik Haggren.
Enver Ramírez: Ur videoverket ”Negro Escandaloso 4 Ever – The Lost Tapes 2023/2024”.
– Den handlar om Sverige som nationalstat, vem som har varit välkommen, vem har varit hemma. Den problematiserar också vissa traditioner, gränser och migration, berättar hon.
Meira Ahmemulic: Ur videoverket ”Sverige är fantastiskt / Svensk folktro". Ur utställningen Gränser & ramsor.
Här ryms alltifrån urban kultur, hiphophistoria och rap-poesi, en bildsvit från Norrbotten av The Lapin Kings och verk som handlar om synen på Sverige till en dokumentation av ett kollektivjordbruk i Västafrika.
Bouba Touré & Raphaël Grisey: ”Sowing Somankidi Coura ett generativt arkiv”.
I den här delen ställer den norsksvenska konstnären Hanni Kamaly ut sina stålskulpturer. Hon är här idag för att färdigställa det sista inför lördagen och berättar om dem själv.
– Skulpturerna påminner om olika strukturer för gränsdragning, men också om oidentifierade varelser, "aliens", som kommer in.
Hanni Kamaly visar sina stålskulpturer.
Skulpturerna får bära samma titlar som de personer som listas under rubriken "Utlänningar" i rasbiologen Herman Lundborgs bok "Svenska folktyper" från 1919.
– Dessa var tidiga invandrare i Sverige som fotograferades av polisen. Bilderna publicerades med titlar som "Arbetare från Tunis. Rasblandad. Kriminell" och "Cirkusartist. Japansk undersåte med japanskt och europeiskt blod. Kriminell".
I videoverket som hör ihop med skulpturerna har hon bland annat studerat olika konstnärliga monument och stora kända skulpturer. Hon kopplar ihop dem med bilden av hur det nordiska har framställts visuellt genom historien med utgångspunkt i nationalismen och nationalromantiken och hur ideologierna har format den skulpturala kroppen.
En bild ur Hanni Kamaly film.
– Som konstnär tycker jag att det är viktigt att hålla koll på historien, eftersom konsten har blivit använd som ett verktyg för att främja ideologierna.
En bukett maskrosor är det första blicken faller på.
På nedersta våningen arbetar den norska konstnärsduon Kvae & Bark – Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen. Det första blicken faller på är en bukett maskrosor på en bänk. Men det finns mycket att titta på här inne.
konstnärsduon Kvae & Bark, Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen, håller på att inreda en hel avdelning av konsthallen.
– Vi har ju fått ett så stort rum, så vi har gjort en totalinstallation med en massa olika arbeten, berättar Karoline Sætre.
Fokus är mat och vilka slags råvaror vi kan finna i naturen.
Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen är en konstnärsduo som bor och verkar i Trysil. Även privat är de ett par.
– Vi har både en skulptural del och en performativ del, så vi ska ha en middag med långbord där vi serverar rätter baserade på råvaror som vi kan hitta i Boden. Vi läser också upp texter och konsten vi gör fungerar som ett slags kuliss och rekvisita.
Det allra mesta har Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen och skapat själva, men lamporna har de köpt.
Till och med borden och bänkarna har de tillverkat själva.
– Jag tror att det finns ett igenkännande och en familjär ton i vårt konstnärskap, säger hon.
Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen ska duka upp en middag av lokala råvaror i utställningen.
De vill förmedla en omsorg för naturen, önskar att alla ska komma ut mer och hitta glädjen i naturen och lära sig hur man tar vara på naturens gåvor.
Karoline Sætre och Øyvind Novak Jensen ställer ut på nedre plan och här är det maten och naturen som står i fokus.
Men det finns också en mörk underton.
– Det blir rätt så tungt när man tänker på vart naturen är på väg. Det är ju ganska pessimistiska utsikter för vår jord, säger Karoline Sætre.