Det kan handla om jord i betydelsen geologisk substans eller om planeten vi bor på. I jorden gror livet och i jorden förmultnar det som har dött. Men vems är jorden? Hur har vi delat upp den? Vad har vi för förhållningssätt till jorden, som vi är helt beroende av, samtidigt som vi utnyttjar, exploaterar och förstör den?
Havremagasinet vill ge nya insikter.
– Konstnärerna kommer med sina egna perspektiv, adderar, kompletterar och gör det mera komplext, förklarar konsthallschefen Mariangela Méndez Prencke.
På översta våningsplanet ställer systrarna Agneta och Victoria Andersson från Kiruna ut. Numera bor de båda i Luleå och arbetar gärna tillsammans, men i Havremagasinet i sommar ställer de ut var och en för sig.
Agneta Anderssons del av utställningen heter "Inside Out". För några år sedan var hon på en kurs och upptäckte linoleumtrycket som teknik. Nu visar hon en rad nyproducerade linoleumsnitt som speglar den omvälvande tid som varit i hennes liv de senaste åren.
– Min man avled och jag kom in i en sorgprocess, berättar hon.
Hon hade ett vikariat i Luleå och bestämde sig för att stanna kvar i staden, vilket gör att hon inte har tillgång till någon ateljé som hon brukar ha i Kiruna.
I lägenheten hon bor i visade det sig fungera bra att jobba med linoleumplattorna eftersom de är små och hanterbara. Hon har kunnat sitta vid matbordet. Arbetet kräver dessutom skärpa och konsekvens – det går inte att ändra det man har skurit ut – och det passade henne under den här perioden.
– Det har hjälpt mig att komma tillbaka till mitt skapande och till hur jag mår i dag efter sorgen, inte bara efter min man, utan över vad som har hänt med Kiruna under stadsflytten.
Landskapen och naturen är viktiga för henne.
– När jag vandrar i landskapet är det som att jag vandrar i mitt inre. Känslorna kan härja i en precis som det kan blåsa och regna och vara åskväder. Landskapet blir en kuliss för känslorna.
På motsatt sida hittar man Victoria Anderssons del i Jordutställningen som hon kallar "Tiden lider". Det är broderier, applikationer och ett ljudverk.
– Det handlar om en tid som är eller har varit eller kommer. Jag jobbar ju väldigt intuitivt med bilder, men det hela bottnar i ett slags naturengagemang. Jag är intresserad av hur vi behandlar vår jord. Vi borde vara mer rädda om den.
En av de första bilderna kom till när skogsbränderna härjade i Australien.
Pandemin under det senaste åren har fått henne att bromsa in.
– De existentiella frågorna om varför och vart vi är på väg har blivit viktiga, säger hon.
På nedre plan och utanför entrén samt nere i källaren håller Linda Tedsdotter till med sin utställning "Apocalypse Insurance".
Hon är född i Laisvall, uppvuxen i Junsele, har gått skidgymnasiet i Älvsbyn och bor numera i Göteborg. Hon har skapat en armé av snurrande pilbågar på bottenvåningen. I källaren finns gasmasker och konservburkspyramider med mat. Utanför har hon en liten trädgård för odling av egen mat.
Alltihop handlar om prepping, det vill säga hur man preparerar sig för det moderna samhällets kollaps.
– Jag försökte föreställa mig hur jag skulle hantera en katastrof. Hur man skulle rädda sig själv och sin familj och sedan försvara sig mot dem som inte har preppat.
Pilbågarna behövs när ammunitionen är slut och man till exempel vill jaga, förklarar hon.
Göteborgskonstnären Ilona Huss Walins installation heter "Skogsbruk".
I två videoverk har hon samarbetat med en skogsingenjör som sysslar med naturnära skogsbruk och vill visa att det finns en möjlighet för skogsägare att tjäna pengar, samtidigt som de gynnar ekologisk mångfald.
På väggarna har hon satt upp nedfallna grenar som liknar vapen.
– Jag går omkring mycket i skogen för hälsans skull och så började jag tänka att jag ville använda dem i konsten också.
Hon tog hem grenarna till ateljén och började jobba med dem. Hon har även skrivit texter som inspirerats av dem och lagt ut på sin hemsida.
Grenarna har hon formerat som vapen. Det skulle kunna vara en symbol för att naturen slår tillbaka, men man får tolka det som man vill, understryker hon. För henne handlade det om att hon tyckte de var härliga att vara med och att det var en spännande process att arbeta med dem.
– De här otäcka vapnen och de vackra grenarna – jag tyckte det var en intressant kombination.