– Den utställning som väckt mest debatt är Lisa Vipolas utställning "Äkta sameslöjd". Vi var ärligt ganska naiva och förstod inte vilka känslor utställningen kunde röra upp. Men det var lärorikt, säger Anja Örn.
Det var i mitten av mars 2013 som Lisa Vipolas utställning öppnade i Galleri Systers dåvarande lokal ute på Kronan i Luleå. I denna lilla lokal på nio kvadratmeter i hallen till systrarnas ateljé ställdes fem väskor i imitationsskinn med samiskt snitt ut. Dessa var märkta med en kopierad version av Sámi Duodjis duodjimärke, som visar vad som är äkta sameslöjd. Lisa Vipola är uppvuxen i Jukkasjärvi med många samiska vänner och identifierar sig också som same, men eftersom hon inte har det rätta blodet ställde hon sig frågan om hon skulle få plats som samisk slöjdare.
– Det var kontroversiellt och vi fick sitta i galleriet för att tala med besökarna. Jag lärde mig mycket om samisk kultur och besökarna om samtidskonst, säger Anja Örn.
Hur många utställningar det blivit under de 15 år som Galleri Syster varit verksamma har de inte riktigt koll på. Men den allra första utställningen stod Ulrika Nuottaniemi för.
– Vi letade efter vuxna kompisar. När man är ung omges man av folk men som vuxen kan man bli ganska ensam, säger Sara Edström.
Inom ramen för kulturföreningen "Syster" startade de galleriet.
– Vi var unga kvinnor som såg en möjlighet att bjuda upp konstnärskap som intresserade oss. Eftersom vi valt att bo i Norrbotten fanns inte något sammanhang för oss. Dessutom var vi fattiga och kunde inte resa. Då fick konsten komma till oss, säger Sara Edström.
Där och då började deras nätverkande, som de själv beskriver som livsavgörande för att stanna kvar i Norrbotten.
– Galleriets livsresa började lustfyllt och lekfullt, men med tiden slet det ideella arbetet. Vi var duktiga arrangörer som gav konstnärerna betalt, men stod utan ersättning själva. Nu har vi tydligare konturer och tar ut motsvarande tre månadslöner på årsbasis och alla får exakt lika mycket i plånboken, säger Anja Örn.
Ett nyckelord för galleriet är självorganisering vilande på feministisk värdegrund.
– Rent praktiskt handlade det om att dessa frågor intresserade oss som grupp. Numer är det feministiska arbetssättet väl förankrat, inte minst arbetar vi ickehierarkiskt. Vi är också en röst inom bland andra självorganiserade gallerier där vi inte minst gjort oss kända för att vara sjukt trevliga. Vi tar hand om konstnärerna, säger Sara Edström.
Även deras avknoppning Lillasyster firar jubileum. Det har gått tio år sedan deras ungdomsverksamhet startade. Nuvarande projektledare Ludvig Sjödin är en av de allra tidigaste medlemmarna i Lillasyster och är numer en "syster" i själ och hjärta.
– Det var en ny värld som öppnade sig. Inte minst fick jag ett sammanhang som inte innebär att man måste bli svettig. Jag blev introducerad till en värld där man kunde välja konstnär som yrke. Det var stort, säger han.
Själva jubileumsfirandet sker på fredagkväll den 10 december med Annie Tådnes konsert och utställning som är en del av galleriets nuvarande projekt Frequency Takeover – där musikens förhållande till konst utforskas. Dessutom har Lillasyster vernissage på en fotoutställning.
– Vi har de senaste åren arbetat med teman. Vi har utforskat landskap och nu musik. Nästa år står vänskap i fokus. Vi har den lyxen att utveckla vänskapen på arbetet och vi vill undersöka det närmare. Jag och Sara har arbetat tillsammans i 15 år – ett samarbete som bygger på totalt tillit. Det är en förutsättning för att vara kreativa tillsammans, en process som är intim, säger Anja Örn och fortsätter:
– Ett samhälle behöver olika sorters organisering. En kommunal konsthall har sitt värde, precis som Galleri Syster har sitt värde. Båda behövs.
Fotnot: De som önskar fira med systrarna på fredagkväll måste uppvisa vaccinationsbevis.