Det var nytt rekord av antalet sökande till vårsalongen som pågår 9 februari till 21 april och brukar ses av ungefär 100 000 personer. På lördagen hålls vernissage.
Kvartetten från Norrbotten är Linda Morberg Forshage, född 1974, från Boden, Frida Gåhlin, född 1977, från Sunderbyn, Cecilia Eriksson Arnqvist, född 1987, från Luleå, och Jette Andersen, född 1949, från Sandnäset i Luleå.
– Det kändes nästan overkligt att komma med. Och så att vi var fyra tjejer härifrån, det är inte varje år det händer. Fortfarande är det som att: Shit, shit, ska jag få se mina grejer där nere! Jag är superglad, säger Frida Gåhlin.
Hon har gått fyra år på konstskolan i Sunderbyn och håller på både med måleri och skulptur. Det är med sina skulpturer hon har kommit med på Liljevalchs. Hon har skapat i en sorts plast som heter resin enligt en metod är ganska utmanande men rolig att utforska.
Verket heter "Where memories dwell" och föreställer sex drickabackar. De är små men i skalenlig form.
– Många har minnen av de där backarna. Man kan ha haft leksaker i dem när man var liten eller LP-skivor. Mina skulpturer är inte fyllda med någonting, det är egentligen bara formen som intresserar mig och hur den upplevs. Jag tycker att en form säger så mycket mer än vad den verkligen är.
Snart ska hon också ställa ut flera verk på en skulptursalong på Lindbergs galleri i Luleå.
Linda Morberg Forshage går just nu sitt fjärde år på konstskolan i Sunderbyn och arbetar med brännpenna på trä samt målar även med olja och akvarell på träet. Hon deltar med ett porträtt av sin morfar, "Dollart". Runt honom har hon målat i olja i rosaaktig ton. Det är en bild som betyder mycket för henne.
– Min morfar var kriminalkommissarie och något av en machoman, men jag såg aldrig den sidan av honom, utan för mig var han bara morfar. Så jag tog ett jobbfoto där han såg väldigt strikt ut och det rosa omkring honom står för det lekfulla och roliga – att han såg oss barn.
Cecilia Eriksson Arnqvist målar akvarell och tuschteckningar med norrbottniska djur- och naturmotiv.
– De är väldigt, väldigt detaljerade och i stora format, så jag spenderar kanske 400 till 500 timmar med varje målning.
Hennes bidrag till Liljevalchs, "Lämmeltåg" är en stor målning av en fjällmiljö i en dalripa. Det kan låta lite bakvänt, men det är en ripa som är uppbyggd av ris och buskage, träd och snö förklarar hon.
– Jag är uppväxt i Norrbotten och har alltid varit intresserad av natur och djur och biologi så jag väver in det i mina målningar, berättar hon.
Veteranen i sällskapet, Jette Andersen, har varit med två gånger tidigare i vårsalongen, senast 2022.
Hon har skapat ett kollage av handskrivna brev i storleken 366 gånger 61 centimeter som heter "Livet i orden vi lämnar efter oss".
– Det är brev skrivna till mig och har samlats genom åren, från 1960-tal till 1990-tal ungefär, fram tills dess att man inte längre skickade handskrivna brev när andra medier tog över. På det är det även en kolteckning.
Breven är hennes bakgrund och det svarta kolstrecket är hennes nuvarande horisont vid Luleälvens strand, där hon inte har fötts men där hon efter byte av land och kultur har slagit rot.
Men, poängterar hon, det är inte ett uttryck för nostalgi.
– Att breven genom verket förvandlas och uppstår på nytt, i en ny kontext, blir ett befriande brott.