Det är bara en av många företeelser som den japanska konstnären Takako Takeuchi reflekterat över under de sex månader hon vistats i Luleå.
På lördag har hon vernissage på en nyproducerad utställning på Galleri Syster där fika och levande ljus är betydelsebärande i hennes installation där hon ger sin syn på Sverige.
Takako Takeuchi, kallar sig för Taka, förälskade sig Luleå när hon deltog vid en grupputställning med tre andra japanska konstnärer på Konsthallen för fem år sedan.
– Jag blev helt fascinerad av er natur. Det finns inte snö i staden Fukuoka där jag bor. Jag kände att jag verkligen ville bo i Luleå, säger hon.
Fem år senare förverkligade hon sin dröm. Med ett stort behov av att byta miljö och hopsparade pengar på fickan landade hon i regionstaden i september för att stanna ett år.
– Jag har jobbat som konstnär i 12 år och behövde verkligen ett nytt perspektiv. I Japan är allt så stort, mycket ljud och buller. Ja, jag flydde hit.
Och hon ångrar inte en sekund. Beskriver lyriskt upplevelsen av att se ett landskap täckas av snö och vakna upp till en vit värld. Hennes egen högst personliga frihetstripp som hon fotodokumenterar varje dag och delar med sig av till sina japanska vänner. Här trängs fotografier på hennes första saffransbulle tillsammans med rimfrostiga träd.
– Tänk att kunna gå på isen. Mina japanska vänner är mycket avundsjuka på mina upplevelser, säger hon.
Konstnärligt jobbar hon främst med textil med den gamla japanska traditionen Musubi, som betyder att knyta men även med text i hennes samtida installationer.
– Musubi är i vardagen mycket simpelt. Det handlar om allt från hur sushi till kimonon knyts. Men själva ordet är positivt och har många betydelser, vilket intresserar mig. Det handlar om att knyta samman en plats historia med dess mening konstnärligt. Här i Sverige finns ingen tradition av att knyta. Ni stickar och virkar i stället, kanske för att det värmer, menar hon.
Och eftersom Takako Takeuchi alltid utgår från regionen och platsen när hon jobbar med en utställning var det därför helt naturligt för henne att lära sig sticka och virka. Varje måndag har hon åkt till Bergnäsets kyrka där hon lärt sig att virka av andra deltagare vid måndagssammankomsten. En färdighet hon använt sig av till utställningen som öppnar i helgen. Vita och gula, virkade cirklar där hon sytt fast stearinljus som sedan hängs från taket upp och ned över ett symboliskt fikabord.
– Jag lade tidigt märke till er förkärlek för att samlas runt ett bord för att fika och tända levande ljus. Ljus ni tänder även mitt på dagen.
För Takako Takeuchi en symbolik för att vi nordbor längtar efter ljuset och solen. Själv kände hon också av mörkrets inverkan på humör och kropp.
– Jag blev riktigt låg efter nyår. Åkte därför på en resa till England, Tyskland och Stockholm för att samla energi. Jag är verkligen inte van vid att leva i mörker, menar hon.
Den installation hon öppnar till helgen har till viss del visats i Japan.
– Men då var ljusen röda, som solen i Japan. Nu har jag insett att alla svenskar upplever solen som gul. Därför ändrade jag färg på ljusen till denna utställning.
Förutom att visa sitt konstnärliga verk kanske hon även kommer att hålla någon workshop innan det är dags att återvända till Japan i september. Innan dess ska hon dock uppleva midnattssolen, något hon längtar efter, om än med viss bävan.
– Jag vet inte alls hur jag kommer att reagera. Kommer jag att kunna sova när det är ljust dygnet runt?