Men hans mest kända bild, Piss Christ, har behållit sin ursprungliga laddning tycker Andres Serrano.
- Jag är en folklig konstnär, jag talar inte konstspråk. Jag gör enkla bilder som berättar enkla historier. De är vad de är, säger den amerikanske fotografen, med tillägget att alla förstås inte ser samma sak.
Just Piss Christ är om något ett exempel på det. Ett lysande krucifix i gult och orange, en bild som även i den retrospektiva utställningen på Fotografiska i Stockholm, 25 år efter att den gjordes, får en central placering. Om den väcker anstöt är det på grund av titeln och vetskapen om hur den är gjord. Det gula är urin.
En berättelse om kristen nåd i ett pissigt liv? Knappast enligt de katolska fundamentalisterna i Avignon som hamrade sönder en version av verket 2011. De såg det som blasfemiskt. Serrano ser tvärtom religiös konst.
- Jag ser mig själv om en kristen konstnär som har en linje att följa tillbaka till Caravaggio och alla religiösa konstnärer före honom. Jag känner att jag står i förbindelse med dem. Efter 1500-talet räknas inte religiös konst längre som seriös. Ända fram till "Piss Christ". Det är ett samtida verk som också är religiöst, säger Serrano som utan omsvep tycker att han "reclaimar den religiösa konsten".
Han skulle aldrig, likt Lars Vilks, använda sig av symboler från en religion som inte är hans egen.
- Mitt hopp och min dröm är att påven Franciskus inte bara erkänner och välsignar mig som konstnär utan bjuder in mig till Vatikanen. Jag tror att han är en extraordinär person, en humanist som kan tänka själv, jag tror att han skulle kunna förstå att min kristna tro är lika stark som tidigare.
Även utställningens nyaste bilder har samma reklaminspirerade estetik som de tidigare. Själv talar Serrano om olika delar av samma helhet. Han tillstår att hans bilder inte väcker samma starka reaktioner som tidigare.
I 1980-talsserien Body fluids använde han bröstmjölk, sperma, blod och urin; på den tiden potentiellt livshotande substanser på grund av aids. Men liksom i bilderna av fekalier i förruttnelse omvandlar Serrano ursprungsmaterian till något snyggt.
- Det handlar om att transformera det inte särskilt vackra till konst. Många av pissbilderna är fortfarande mina favoriter, som Madonnan med barnet. Här inne är det bara en vacker bild. När jag gjorde dem var jag tvungen att samla piss i dunkar. Det stank. Jag gjorde det smutsiga jobbet, jag gick in i bårhuset och kände lukten. Publiken har det lätt, allt den behöver göra är att se bilden.
Till Stockholm kommer han direkt från Bryssel där han tagit en serie bilder på uteliggare som ska visas i höst på The Royal Museum of Fine Arts, samma museum som om ett år gör en retrospektiv där man vill inkludera både den förstörda bilden i Avignon men också återstoden av de sexbilder som fick ett gäng högerextremister att löpa amok på Kulturen i Lund 2007.
Den gången var det porträtt av människor i okonventionella sexuella situationer som slogs sönder med yxa och kofot.
- Jag blev väldigt förvånad. Lund som är en så lugn stad, ett slags Harry Potter-miljö.
Finns det något korn av tillfredsställelse i att framkalla så starka reaktioner?
- Nej, det gör det inte. Jag kan inte säga att jag uppmuntrar människor att agera på det sättet.