Bikt på isen: "Tornedals-KBT – borsta av och gå vidare"

Vittnesmål från nio Tornedalskvinnor avslutar Luleåbiennalen i ett biktbås på isen. "Klart att det är en utmaning", säger Öhrn.

Markus Öhrn och David Väyrynen ställer ut sitt verk "Bikt" på isen nedanför Varvet i Luleå under lördagen mellan klockan 15 och 19. Ur ett biktbås hörs berättelser från nio Tornedalskvinnors liv.

Markus Öhrn och David Väyrynen ställer ut sitt verk "Bikt" på isen nedanför Varvet i Luleå under lördagen mellan klockan 15 och 19. Ur ett biktbås hörs berättelser från nio Tornedalskvinnors liv.

Foto: Magnus Tosser

Konst2021-02-13 09:00

I helgen avslutas Luleåbiennalen och årets sista installation går att se ute på isen, rakt nedanför förskolan på Varvet. Ursprungsplanen var att "Bikt", konstnären Markus Öhrn och poeten David Väyrynens verk, skulle placeras i Korpilombolo kyrka men får nu en annan utformning i och med pandemin.

Från ett biktbås får besökarna höra inspelade vittnesmål från Tornedalskvinnor ackompanjerat av organisten Arno Waschk. David Väyrynen har intervjuat nio äldre kvinnor från trakterna kring Vitsaniemi om deras liv och deras repliker har lästs in av jämnåriga män från samma by. 

– Många av männen har uttryckt att det var väldigt speciellt och vackert för dem själva, även om det inte alltid är de mest spektakulära vittnesmålen. När de läste en annan människas erfarenhet – i det här fallet från kvinnor ur samma generation – hände det något. Jag tycker att det känns att det finns en ödmjukhet och ett möte som var lite oväntat, säger Markus Öhrn, initiativtagare till "Bikt".

Ur de anonyma kvinnorna, som från början inte trodde sig ha något att berätta, strömmade berättelser om tro, kamp, kärlek – och vardagliga ting.

– Där finns de filosofiska funderingarna, man märker den tornedalska psykologin – Tornedals KBT – borsta av och gå vidare, säger David Väyrynen.

I flera dagar fick poeten transkribera ordagrant för att skildra kvinnornas sätt att tala och sedan välja ut delar av berättelserna för inläsning.

– Urvalet präglas naturligtvis av min bakgrund och vad jag tycker är en beundransvärd berättelse, vad som får det att kittla till i magen på mig. Mycket har handlat om att bita ihop, ta sig framåt i livet, att uthärda ... mycket av det som är pragmatiskt i Norrbotten överlag och kanske framförallt i Tornedalen, säger Väyrynen.

Markus Öhrn, som bland annat vuxit upp i Råneå och Niskanpää, delar sitt boende mellan gården i Hälsingland och Vitsaniemi och körde upp med biktbås och ljudutrustning under fredagen. Att äntligen få visa upp sitt verk är en lättnad.

– Vi har anpassat oss efter smittoläget för tredje gången. Det här känns jättekul. Jag har pratat med alla kvinnor och männen i Vitsaniemi och alla tycker det är skönt att det blir någon form av markering inom ramen för Biennalen, säger han.

Kontrasterna mellan andakt i den tilltänkta kyrkan och kylan på isen gör att han kallar det för ett annat verk, men med samma innehåll.

– Jag tycker att det här verket i sig fungerar väldigt bra, men det är klart att det är en utmaning att vara utomhus. Texten är gjord för att man ska sitta och lyssna på i en kyrka till orgelmusik och kontemplera lite grann. Klart att man inte orkar sitta kvar i 45 minuter och lyssna på verket om det är lite kallt. 

Till hösten ska "Bikt" göra en turné på riktigt och berättelserna som påverkat både Markus Öhrn och David Väyrynen kan då upplevas till fullo.

– Den här inställningen till livet lägger sig på huden och så tar man med sig den in i sitt liv. Den spjärnar mot tidsandan som råder i dag och eftersom jag många gånger sympatiserar med deras sätt att se på tillvaron så känner man sig mer och mer som en anomali i samtiden, säger David Väyrynen.

"Bikt" ställs ut under lördagen, mellan klockan 15 och 19.

Karta: Bikt
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!