Ett urval av konstverk som nu finns till beskådan i stadshuset Kristallen och kulturhuset Aurora.
– Det har varit ett mycket ärofullt arbete. Jag börjar nästan att gråta, säger Victoria Andersson.
Kirunas konstsamling består av över 2000 verk, startad en gång i världen av Hjalmar Lundbom. Sedan gamla stadshuset revs har konstsamlingen legat i en källare under flera år, men nu finns den äntligen på plats och är tillgänglig för allmänheten att ta del av i stadshuset Kristallen och kulturhuset Aurora.
– Det känns extra viktigt eftersom konstsamlingen var den enda konst man kom i kontakt med under barndomen. Vi hade inget Moderna museum att besöka, säger Victoria Andersson.
Uppdraget sökte de tre konstnärerna tillsammans och säger att de kompletterat varandra mycket bra. Agneta Andersson som under 1990-talet jobbade med konstföreningen och var utbildningsansvarig på konstlinjen har varit gruppens arkiv och minne.
– Agneta har en berättelse om i stort sätt varje verk av Kirunas konststipendiater, säger Lena Ylipää.
Lena Ylipää säger sig haft användning av sin berättande praktik i arbetet med samlingen medan Victoria Andersson säger att hon bidragit med sin goda associationsförmåga vad gäller bild och form, men framför allt har det varit ett lagarbete där de tre fört otaliga kreativa samtal.
Uppdraget bestod av att hänga samlingen både publikt och för personalen. Dessutom finns några verk placerade i låsta rum av säkerhetsskäl.
– Flera av dem är äldre verk och ska inte hanteras av många. Andra är mycket värdefulla, som tavlor av John Bauer, säger Agneta Andersson.
I arbetet med att hänga konsten i Kristallen har de fått ta hänsyn till väggarnas rundning, den låga takhöjden samt belysningens placering. Därför ha de större verken uteslutande hängts i kulturhuset Aurora, medan de arbetat med berättelser i stadshuset Kristallen.
– Vi har tagit hänsyn till att de två husen vänder sig till olika målgrupper. Stadshuset är en förvaltning som är ett fönster ut mot samhället men också in i dig själv. Därför skulle jag säga att många av verken i stadshuset är bärare av minnen, säger Agneta Andersson.
Utanför IT-avdelningen högst upp i huset i våningen som döpts till fjäll återfinns Fritz Sjöströms identitetssvit, medan Björn Blombergs grafiska blad från gruvstrejken finns placerad utanför kommunfullmäktige.
– Vi har också tänk på vilken konst som placerats utanför varje förvaltning. Bland annat blev den första hängningen utanför socialförvaltningen inte så lyckad, säger Victoria Andersson.
På våning två som döpts till träd återfinns bland annat Jonatan Josefssons textila verk i ryateknik. Han fick Sten Kaupio stipendiet 2014 och även stipendiets upphovsman finns representerad på samma våningsplan.
– Vi har också låtit verk kommunicera med varandra. Exempelvis två stipendiater från samma år som tolkat miljön helt olika, säger Lena Ylipää.
"Det var många minnen från utställningar samt verk som betytt extra mycket när vi jobbade med konstsamlingen", säger Lena Ylipää.
Konstsamlingen, menar de, speglar tiden. Därför finns många fler manliga konstnärer representerade i samlingen – en verklighet de tvingats förhålla sig till, Det allra första verket som de hittade en plats för var Håkan Carlssons verk ”No crimes in the mountains” som återfinns högst upp i stadshuset och kan betraktas på avstånd, likt ett öga mot husets besökare.
– Han var från Kiruna men flyttade till Göteborg och var bland annat lärare på nordiska konstskolan i Karleby, en utbildning som tyvärr lagts ned. Men inte minst är hans verk en fin kommentar till den polarisering som finns i Kiruna mellan olika grupper, säger Lena Ylipää.
Andra konstnärer med rötter i Kiruna som getts en berättelse är exempelvis Nils Nilsson Skums små detaljerade teckningar av samiskt liv samt Aili Kangas som på ett mycket lågmält sätt skapade stilleben av vardagsföremål samt Greta Wennberg som under lång tid drev en butik i Kiruna och blev förmedlare av samiskt hantverk.
– Vi måste också lyfta Solveig Backlunds stora väv som hänger i bottenvåningen i stadshuset. Hon har varit mycket betydelsefull för att lyfta bildämnet i skolan i Kiruna, säger Agneta Andersson.
Ett verk som efter 20 år fortfarande är laddat är Eva Zettervalls omtalade målning ”Älska mig” som avbildar en man med erigerad penis och en androgyn kvinnogestalt. Den hänger nu i kulturhuset Aurora men har under åren tagits bort och plockats ned i Kirunas gamla stadshus.
– Jag har fortfarande ett starkt minne av hennes utställning. Det var första gången jag såg konst som talade om samtiden. Hennes verk drabbade verkligen mig. Men som sagts den är fortfarande kontroversiell efter 20 år, säger Victoria Andersson.