Markus Lantto, född 1973, kommer från Masugnsbyn mellan Pajala och Kiruna. Hans pappa var bonde och grävmaskinist. Hans mamma arbetade på posten innan hon började som fotvårdare men är också duktig på textilhantverk och har just nu en vävd matta utställd på Norrbottens museum.
Som barn fyllde Markus Lantto ritblock efter ritblock. Han tyckte också om att spela på elorgeln där hemma. När han så småningom skulle välja utbildning blev det konsten han satsade på. Men musiken finns fortfarande kvar och han har även skrivit tre böcker.
– Kallar man sig konstnär får man göra vad man vill. Allt ryms under det paraplyet, säger han.
Efter utbildning på folkhögskola i Värmland och konsthögskola i Umeå flyttade han runt i några år innan han för 15 år sedan bosatte sig i Trondheim.
Redan vid första mötet med beställarna i Luleå kommun, då han fick se ritningarna över nya Träffparken i Kronandalen och de planerade odlingarna kände han att det borde stå ett konstigt djur och beta i buskarna.
– Älgarna brukar ju ställa så, bakom en gran eller något. Det var den bilden som dök upp och jag tog den vidare.
”Älg i solnedgång” är den mest klassiska Högtorgskonsttitel han känner till.
– Jag tänkte att jag ville använda den och göra den till min egen, förklarar han.
Han skapade konstverk i ett 3D-program i datorn. Delarna i aluminium, gjutet brons och rostfritt stål har svetsats ihop av en verkstad som han har anlitat.
– Älgen är riktad mot väst så att den under vårdagjämning och höstdagjämning ser rätt in i den nedåtgående solen.
Han tänker att om man vill kan man se den övre delen av konstverket som en abstraherad bild av en sol rakt framifrån.
– Om man vill alltså. Helst vill jag ju inte tala om för folk vad den ska likna, men det är klart att heter den ”Älg i solnedgång”, så får jag ju leva med att folk förstår att det är älgben, säger han och ler.
Annars arbetar han gärna med trä och frågar man vilken typ av konstverk han gör svarar han installationer.
– Säger du att det är en installation kan det vara vad som helst.
Han har också nyligen köpt en symaskin och vill utveckla sin kunskap om sömnad. Överlag gör han vad lite vad som helst som faller honom in.
– Det beror på vad jag får för idé. För ett par år sedan fick jag för mig att jag skulle göra en liten film och så gjorde jag det. Jag ser inga begränsningar – jag tycker det är onödigt.
Vad blir du inspirerad av?
– Får man säga att man blir inspirerad av sig själv – eller låter det jättedumt? Jag kan sitta och rita och det blir inte riktigt som jag tänkt, men det blir något som kanske är lite bättre, eller får mig att tänka på något och så associerar jag vidare och till slut så får jag en bild av någonting.
Han prövar ständigt nya metoder istället för att som många andra konstnärer gräva ner sig i ett tema.
– De gör varianter på ett konstverk och utvecklas därigenom inom ett begränsat område, vilket är jättefint, medan jag hela tiden provar nya grejer. Det betyder ju att eftersom man kanske misslyckas de första gångerna så har jag har många halvlyckade resultat.
Just när det gäller ”Älg i solnedgång” har han faktiskt för första gången använt ett arbetssätt och en idé som han har provat tidigare. Älgen har ett besläktat konstverk i Trondheim som heter ”Volymbehållare”.
– Jag har bestämt mig för att försöka skärpa mig litegrann och stanna kvar ett tag i en metod eller ett uttryck.