När hela svenska folkets allsångsälskling ska visa upp sitt "Sanna jag" är det ingen som blir chockad. Förrutom givna hittarna ”Undo”, ”I´m in love” och ”Empty room” är det minst överraskande att vi får uppleva en rolig, käck och genuin Sanna på scenen. Det enda som inte är PK är att hon omfamnar Michael Jackson i "Rock with you".

Efter att ha levt med henne i Melodifestivalen, som julvärd, på Skansen-scenen ... överallt i våra vardagsrum – är hennes uppenbarelse ingen chock direkt. Hon är precis som vi lärt känna henne.

Och vi känner hennes som genomproffsiga och härliga Sanna Nielsen, som kan ta en publik, se berörd ut på beställning, mjölka applåder och sjunga frisyren bak till rad 20.

Visst är det härligt att höra henne framföra praktverk av Fleetwood Mac och Destiny Child uppbackad av det sju personer starka bandet. Men mest uppfriskande är den personliga texten till souliga "Sanna från Bromölla", där hon driver med sig själv och uppväxten. Sedan avslöjar Mello-vinnaren att hon drack för mycket champagne i direktsändning.

Visst är det kontraster för sångerskan som inte får med sig allsången på det sätt hon vant sig vid men som det proffs hon är får 35-åringen det att upplevas som en succé.
 

Men det här är mer än den gamla folkhemsvarianten av Sanna Nielsen, det är både större djup och glansigare yta.

Showen andas (ursäkta den tröttsamma och ibland intetsägande beskrivningen) Las Vegas, där Lars Wallin har skapat alla tjugoelva klänningar och – som jag förstår det – är de verkligen någonting extra. 

Samtidigt som ytan glittrar gläntar hon på blusen lite grann och antyder att det finns ett mörker bakom det silverrosa, även om vi så klart inte kan veta om det egentligen är den "Sanna jag" som visas upp.

Hon berättar om tvångstankar, osäkerhet och nervositet vilket gör att hon tvingas hitta sätt för att undvika ord som "värdelös" och "ska inte tro att du är något". Men det finns ingen risk för att hon behöver höra det kring "Mitt Sanna jag", hon är genomgående bra och ska veta att hon är något.

Recension

Sanna Nielsen – "Mitt Sanna jag"

Kulturens hus, fredag 19.00

Längd: 1 timme och 40 minuter.

Publik: Närmast fullsatt i stora salen.

Bäst: Egna låtarna "Undo" och "I´m in love" ger en extra dimension.

Sämst: Hög medelålder i publiken gör hög andel mobilfoto – med blixt.

Betyg: 3