LÄS MER OM KIRUNAFESTIVALEN PÅ DUONOJE.SE
Samir och Viktor ska vara oändligt tacksamma för sin framgång, i regnet trängs folk för att se dem. Två supertränade, tjejälskande, läckerbitar som blickar ut över tusen trånande ögon.
Dock övervägande från nioåringar. Det var inte det här de drömt om.
Kanske är det därför Samir mest känns irriterad och Viktor ser ut att tänka på sin feber och försvunna (icke)röst.
Vad är det då som gör att vuxna människor spontant avfärdar Samir och Viktor, samtidigt som de yngre älskar dem? Till viss del är det ytan som stör. Medan "vi bildade" fastnar vid de perfekta bröstmusklerna och genomarbetade frisyrerna struntar kidsen i det och fängslas av musiken.
Enkla texter utan wailande och skönsång, catchiga melodier utan krusiduller. Som "Bolibompa" eller "Babblarna". Eller barnmat på burk. Enkelt och gott – om du inte har något att jämföra med.
Femåringar på sina föräldrars axlar gillar det här. Därför är det extra tråkigt att se när de inte ens bemödar sig att värma upp smörjan.
Höjdpunkterna är ändå många och det beror mest på deras personligheter. Det är lite roligt att lyssna på duons käbbel och Samirs mellansnack håller ofrivilligt högsta klass. När han försöker uttala Gällivare "eller vad fan det nu heter" och svammlar om att höja ljudet i Viktors medhörning är det roligt. Det är charmigt och avslappnat oproffsigt.
Och så här är det:
Jag satsade hela mitt anseende genom att hålla Samir och Viktor som favoriter i Melodifestivalen. Jag gav dem en fyra i betyg och säkerställde att mängder av läsare aldrig mer behövde ta mig på allvar.
Därför har jag inget att förlora längre. Jag behöver inte låtsas vara någon finsmakare.
Ta därför mina ord på allvar när jag skriver att Samir och Viktor bara funkar som barnmat. Och den här kvällen var det ingen som tyckte om det.