Luleåmusikern har blivit en publikfavorit som oftast drar mycket folk i hemstaden. Och på fredag blir det nytt personligt rekord.
Biljettrycket till konserten i Kulturens hus var större än väntat och nya platser sattes in i salongen.
– Det känns väldigt roligt och pirrigt så klart, men den riktiga nervositeten brukar tränga sig på lite närmare spelningen, säger han.
Uppskattningsvis 300 personer kommer vara på plats för att se musikern sammanfatta 20 år som låtskrivare. Plus 15 personer på scenen – rekord även det.
– I och med att det är så många personer inblandade blir det en större apparat, ett projekt med allt vad det innebär. Folk ska veta vad de ska göra och när de ska göra det. Jag måste förbereda låtlistan längre i förväg och tänka på ungefär vad jag ska säga mellan låtarna, det brukar jag inte göra annars, säger Bo Selinder dagarna innan konserten.
Artisten har gjort sig känd som en ordkonstnär och textförfattare som får lyssnaren att skratta från scenen. Men nu känner 35-åringen att även munlädret behöver putsas.
– Ambitionsnivån är så pass hög i övrigt att jag vill höja den nivån också (skratt). Nu ska jag inte pumpa upp förväntningarna inför mellansnacken men jag ska ha ett litet hum om vad jag ska säga i alla fall.
Men du är väl bra på mellansnack?
– Ja, alltså jag säger ofta det som faller mig in i stunden men jag har märkt att det funkar som bäst när jag är pyttelite förberedd, men det ska fortfarande finnas rum för spontanitet och infallen.
Musikern vill inte använda ordet "gillar" när publikens känslor för honom ska beskrivas, i stället tycker Bo Selinder att "småtrivs med" är ett bättre förslag.
– Jag är väl lite annorlunda och sticker ut i det övriga kulturutbudet, jag har kört mitt eget race och gjort min egen grej i alla år. På gott och ont. Det har inte rönt några karriärsmässiga eller ekonomiska framgångar men jag har alltid haft roligt och det kan jag vara glad för. Om man själv har roligt finns det alltid en mikroskopisk risk att publiken också har det, säger han.
Hur sticker du ut?
– Jag känner inget behov av att spela en viss musikstil, jag spelar det som faller mig in i stunden. För att marknadsföra sig för den breda massan ska man väl egentligen gå under en viss genre men jag är flytande (skratt). Otydlig.
Och folk gillar det?
– Det är något annat i alla fall.