Lisa Ekdahl på scenen i Culturum, Nyköping, förra helgen. På lördag avslutar hon turnén i Luleå.
Under torsdagskvällen sätter sig Lisa Ekdahl i bussen för den långa resan norrut, första anhalt är Skellefteå och under lördagen avslutar hon vårens turné på Kulturens hus i Luleå.
– Det är inte tusen år sedan jag var i Luleå – men det känns som tusen år sedan, jag längtar. Det känns så roligt och viktigt att åka norröver, säger hon.
Turnéavlsutningen sker i Luleå och ska uppmärksammas tycker Lisa Ekdahl. "Det är väldigt bra att passa på att fira lite småsegrar generellt, när man gjort klart något eller ska börja om".
Genom att vakna upp i stan redan på morgonen har Lisa Ekdahl skaffat sig möjligheten att spendera hela lördagen i Luleå.
Vad är viktigt på bussen?
– Det finns små sängar att sova i och längst bak finns ett litet rum med ett säng och badrum. Vi brukar ha med en espressomaskin, mjölk och mackor i kylen ... vi vill ha hemtrevligt i bussen. När man är på turné och säger "jag går hem nu" då menar man bussen (skratt), det säger lite om hur man uppfattar tillvaron som artist, säger hon.
Arkivbild från 1994 då Lisa Ekdahl träffade Norrbottens-Kuriren i Luleå.
Vad har du för intryck av Luleå?
– Jag har många kompisar som kommer från Luleå och är väldigt stolta över sina härkomst. Det tycker jag är lite fint, jag märker skillnad på olika platser i Sverige. Vissa kommer från en plats och har inte så starka band, men det känns som att folk kommer från Luleå har starka band till platsen. Det är mitt intryck av alla som jag känner och kommer därifrån.
Vad är de stolta över?
– Det är nog inget speciellt som de lägger fram, det är mer ett skimmer i blicken när Luleå nämns (skratt).
1994 slog Lisa Ekdahl igenom med debutalbumet "Vem vet" och i april släppte hon sitt senaste album, "Bang bang i mitt hjärta".
Hur har du förändrats live under de här åren?
– På många sätt är jag mig lik. Jag tycker om att spela och har ungefär samma smak musikaliskt, men jag är mer bekväm nu. Jag vet vad jag behöver för att känna mig utvilad eller avslappnad. Det är också roligare att prata mellan låtarna nu, det tyckte jag var skräcken i början.
Har du tröttnat på dina gamla låtar?
– Jag tycker om att spela gamla låtar, jag sitter inte hemma vid frukostbordet och övar på "Vem vet" men jag tycker om att spela den. Jag älskar "Vem vet" och kommer spela den i helgen, men också äldre låtar från tio år tillbaka. Jag tycker inte att de känns konstiga bara för att de gamla. Jag känner att jag hittade min röst och uttryck tidigt som artist och har kunnat fortsätta på det spåret, jag har ingen era som jag avskyr eller vill ta avstånd från.
Lisa Ekdahl på Ebeneser i Luleå 1998. "Jag vet att publiken vill ha gamla dängor och jag vill spela gamla dängor – vi är överens. Men det är också viktigt att spela nya låtar, det är spännande", säger Ekdahl.