Musik
Luftens änglatoner – Norrbottens kammarorkester
Spelande ledare: Dan Laurin, blockflöjt.
Solist: Niccolò Balducci, countertenor.
Verk av: Antonio Vivaldi, Georg Friedrich Telemann, Johan Helmich Roman, Francesco Durante, Georg Friedrich Händel, Romualdo Duni och Giuseppe Porsile.
Kulturens hus, torsdag 16 februari, klockan 19
Men det började med gamle Telemann, den tyske superproduktive barockkompositören. Han lär ha komponerat över 3.000 verk och inte minst för flöjt. Georg Philipp Telemann är den stora stjärnan inom blockflöjtsgenren. Här framfördes hans Konsert i F-dur från ca 1708. Barockmusiken med sin likt en Melloschlager förutsägbart regelbundna harmonik är lite inne nu. Och fjärde satsens ack så fröjdefullt dansanta klangbild var rörande känslofylld. Dan Laurin excellerade på sin blockflöjt och vi var nog många som förundrades över rikedomen i instrumentet, inte minst alla vi som på lågstadiet kämpade med ”Köp varm korv”.
Sen var turen kommen till svenske Johan Helmich Roman och några delar ur hans ”Golovinmusiken”. Roman kallas ”den svenska musikens fader” och verkade i övergången från den lite pompösa barocken till en mer galant, lättfotad rokoko. Ett kanske lite blekt stycke och långt från kraften i hans ”Drottningholmsmusiken” men Dan Laurin på olika blockflöjter musicerade väloljat med en kammarorkester i topptrim.
Efter paus gjorde countertenoren Niccolò Balducci entré. Och vilken entré! Med ett yvigt, teatralt utspel förförde han publiken från det första slätstrukna fisset. Lika fullblods italienskt som en spritsig Lambrusco. Luleå har haft glädjen att kunna lyssna till flera countertenorer på sistone; Michael Lieb i ”Matteuspassionen” 2019 och senast Rodrigo Sosa dal Pozzo i Händels ”Messias” i höstas, bägge med sublima altstämmor. I programbladet beskrivs dock Balducci som en ”sopranist”, alltså likt en kvinnas sopranstämma. Oavsett, Balducci visade närmast metallisk kraft i en sång av Romualdo Duni, ursprungligen komponerat för den legendomspunne kastraten Farinelli. För att i Antonio Vivaldis ”Sol da te mio dolce amore” ur operan ”Orlando furioso” från 1727 visa prov på sin lyriska förmåga i en duett med Dan Laurin på blockflöjt. Tveklöst aftonens höjdpunkt. Balducci har en elegans i sin frasering inte minst i de spröda legatoartade partierna. Rena Bel Canto.
Publiken stod i bänkarna, applåderade och tjoade. Det blev lite rock-konsert light. Och efter konsertens sista nummer, en aria ur Händels opera ”Xerxes” bjöd Balducci på en tarantella från sina hemtrakter i Apulien i vackert samspel med Anna Paradiso på cembalo och sång. Så vad annat säga än Grazie mille signore Balducci, tack orkestern, tack Dan Laurin.