Timbuktus låtar äter sig in
Timbuktu, från Lund, kände sig som en myggbuffé i Kiruna. Han lyckades ändå rappa prickfritt.
<P>? Från min hemstad Lund är det lika långt hit som till Rom och hade jag åkt till Rom hade de inte heller förstått vad jag säger, konstaterar Jason ?Timbuktu? Diakité.<BR>Men om Kirunapubliken eventuellt har problem med hans breda skånska har de inga svårigheter att ta till sig musiken. Det är hiphop med liveband och i det här fallet fungerar det med bravur. Damn funkar upp Timbuktus egensinniga rap till höga nivåer. Lundabandet har i Skåne ett rykte om sig som ett närmast legendariskt liveband och det märks att det här inte är deras första spelning. Det är tajt, men med svänget och lekfullheten i behåll. Framförallt firar blåssektionen stora triumfer och gör många låtar till något mer än bara upprepningar av studioversionerna. Dessutom kan Timbuktu verkligen rappa, han håller flowet stadigt även då han bara kompas av en akustisk gitarr. Samarbetet med den ständige sidekicken Chords är också helt prickfritt.<BR>Framme vid scenkanten är festen total. En energisk Timbuktu eldar på publiken och berättar att han känner sig som en myggbuffé på två ben. The Botten is nådd, den melodiska skildringen av en bakfyllemorgon, är något Kirunapubliken uppenbarligen kan relatera till. Men allra störst är gensvaret under nya hiten Alla vill till himlen, det inledande gitarrplocket utlöser kvällen största jubel. Den barnsliga melodin och halvidiotiska texten äter sig in huvudet. Vi var förmodligen rätt många som tillbringade resten av kvällen med att nynna ?alla vill till himlen, men få vill ju dö?.<BR></P>
Så jobbar vi med nyheter