När klockan slår tio dånar The final countdown från LKAB-scenen. Men, nej, Europe är inte här i år igen – det är en uppvärmande inspelning, och årets hårdrockssatsning smäller betydligt högre. Inte nödvändigtvis vad gäller kommersiell framgång, men definitivt i decibel- och pyrotekniktermer.
Sabaton tillfördes årets artistartilleri då en omröstning hölls för att bestämma vilka som skulle ersätta de inställda satanistrockarna W.A.S.P. Tydligen var segern av jordskredsmått – och det märks. "Sabaton! Sabaton!" skanderar publiken.
Föreställningen är full av eld och camouflagebyxor, texterna är krigsglorifierande och stämningen über-maskulin. Bara Joakim Brodéns ytterst sympatiska mellansnack på dalmål kontrasterar den argsinta råheten – och Kiruna (eller åtminstone den unga, manliga delen av dess befolkning) älskar det.
Personligen har jag svårt att förstå Sabaton, men publikens entusiasm talar för sig själv.