Nu blir hennes bok film

Det var på temat "Att vara ung same i dag" som Ann-Helén Laestadius vann en barnbokstävling med boken om 13-åriga Agnes som möter både kärleken och sin samiska identitet. I en intervju har du sagt att det var först när du flyttade till Stockholm som du förstod att du var same. Vad menade du med det?
-Nja, det var kanske inte helt korrekt. Jag började stå för att jag var same när jag var 20, men när jag kom till Stockholm var människor intresserade av det samiska. Det gjorde mig inte till mer same, men det fick mig att se på min identitet på ett annat sätt. Är det lättare att vara same i Stockholm än i Kiruna? -Ja, för här slipper man bli kallad "lappjävel". Samtidigt är det också svårare eftersom folk inte vet någonting om samer. Sinnebilden av en same är ju att det är någon som lever på renar, talar samiska och sysslar med sameslöjd. Inte någon som jag, med ett vanligt jobb i en storstad. Hur beskriver du Kiruna för dem? -Jag berättar om naturen, att det inte alls är så mörkt som alla tror och att Kirunaborna är jordnära. Det kan jag sakna. Det och tryggheten bland familj och vänner. Och samiskan, säger Ann-Helén och berättar att när hemlängtan blir för svår sätter hon på sameradion eller Oddasat. Har du som är kriminalreporter några planer på att göra som Åsa
Larsson och bli Kirunas nästa deckardrottning?
-Nej, det finns inte en chans att jag kommer upp i den nivån. Men jag tänkte på en uppföljare redan när jag skrev Sms från Soppero och så har jag funderat på en vuxenroman om tre generationer samiska kvinnor Det rullar på för Ann-Helén Laestadius. Boken ska bli film och nu reser hon runt och håller föredrag, på lördag möter hon läsare på stadsbiblioteket i Kiruna. Men den viktigaste frågan för den före detta Kirunatjejen är ändå: kan man gå på Ferrum fast man är 36 år?

Nu blir hennes bok film

Ann-Helen Laestadius debutbok Sms från Soppero är en framgång. Men trots ett fullspäckat schema drabbas Kirunadottern ibland av hemlängtan - och den botas bäst med Oddasat.