Anledda av Nadine Byrne går vi ner under Kirunas stadshus och in i garaget. Där i mörkret står hennes lite mystiska konstverk, HYPAETHRAL. Något som fått kommunanställda att bli lite fundersam de senaste veckorna.
– De har undrat vad det är för något och att det är så märkligt att vi har stått i garaget, säger Nadine Byrne om hennes snickrande i garaget.
Men under fredagen transporterades den delen av konstverket till fots – och med hjälp av hjul – till sin rätta plats i Järnvägsparken vid bouleplanerna. Bakgrunden till skulpturen med rummet är Nadine Byrnes intresse för de människor som på 60- och 70-talet lämnade staden och flyttade ut på landet för att bilda kollektiv.
– Där byggde de ofta sina egna hus och de här husen blev ofta otroligt vackra och de gjorde det helt ifrån sina egna förutsättningar, så jag ser de här husen som skulpturer. De blir också objekt som uttrycker viljan att skapa en egen värld genom estetiken, så jag vill också bygga ett sådant hus som uttrycker min vilja, säger hon om skulpturen.
Formen till hennes skulptur har inspirerats av de kollektiv i USA som anammade arkitektens Buckminster Fullers sätt att bygga hus från geometriska former med ofta så kallade geodetiska kupoler som slutresultat.
– Mitt konstverk har lite av de här geometriska formerna men jag har korsat det och gjort en egen variant, där den både har geometriska former med de här trianglarna i basen och en vanlig fyrkant upp till, säger Nadine Byrne.
Dock består inte konstverket enbart av skulpturen, väl inne i den finns hörlurar för att lyssna på ett ljudstycke som Nadine Byrne gjort. Ljudstycket består av ljud som hon fastnat för under sitt besök i Kiruna. Stycket går även att höra i P2 och P4, samt att ladda ner på Konstmuseet i Norrs hemsida.
– Jag har valt dels ur en ren ljudaspekt och sedan hur det representerade Kiruna för mig. Jag har processat ljuden och ljudstycket består bara av ljud från Kiruna. Själva grunden i verket är en bil som körde förbi och hade något som gnisslade väldigt mycket, säger Nadine Byrne.
Nu under hennes första besök i Kiruna har hon fastnat för några favoritljud.
– Klockslagen från stadshuset, just för att jag stått nere i garaget och var tredje timme har jag hört ett nytt spel. Sedan är ljudet från gruvan, vilket är subtilt men även väldigt fint och sedan ljudet från EPA-traktorerna, säger hon.
Just EPA-traktorer är något som Stockholmstjejen Nadine Byrne dröjer sig kvar vid.
– Jag har aldrig sett en EPA-traktor tidigare, så jag är helt fascinerad över vilket hantverk de utgör. De låter väldigt mycket och speciellt vid konstnärslägenhetens rödljus brukar de stå och gasa på rejält, säger hon.
Namnet på konstverket, HYPAETHRAL, har en klang som skvallrar om antiken.
– Själva titeln är ett grekiskt ord från antiken och det är ett slags tempel som antingen har en öppning i taket eller inte har något tak och mitt rum har ett fönster i taket. Jag tänker att det här ska vara lite som ett tempel, men man får välja själv vad man ska dyrka där inne, säger Nadine Byrne om namnvalet.
I byggprocessen av HYPAETHRAL har hon lärt sig en hel del och även fått en del inspiration.
– Det här är första gången som jag byggt något såhär stort, så jag har lärt mig massor av praktiska saker och att jag kan göra något så stort. Sedan har jag fått mycket nya idéer när jag varit här, säger hon.
Hon skruvar på sig när man frågar om vilka idéer det kan vara som hämtar hem till Stockholm.
– Det kan låta lite banalt men… Jag har fått idéer till olika tygtryck bland annat genom att det finns jättefin graffiti här. Det ser ut som nybörjare har gjort det och jag älskar nybörjargraffiti, det finns en slags estetik i det som de tappar när de blir bättre. Så det finns jättefint klotter som jag tänkt att jag vill göra något med, säger hon.
Det återstår att se om Kirunas graffiti kan återses i något stockholmskt galleri i framtiden. Men redan på lördag kan du uppleva HYPAETHRAL och träffa Nadine Byrne under vernissagen som hålls från klockan 14.