"Varför? Varför ska ni använda de där stenarna?", sade arbetarna på LKAB i Kiruna när Hanna Nilsson från formgivarduon Byggstudio och Maria Ragnestam, projektledare på Konstmuseet i Norr, hämtade så kallat gråberg från gruvans restlager. Gråberg är samlingsnamnet för sådant som inte har något ekonomiskt värde för gruvnäringen. Just namnet gjorde Hanna Nilsson intresserad av gruvnäringens bergrester när hon gjorde en studieresa i Kiruna.
– Namnet är inte representativt för vad gråberget är men jag kände att det fanns något mer i just namnet att forska vidare i, säger Hanna Nilsson om vad som triggade i gång intresset.
En studieresa som baserade sig i att Konstmuseet i Norr ville att de skulle skapa ett verk åt dem under deras sommarperiod i Järnvägsparken.
– Vi letade efter människor som utgår ifrån miljöer och vi fastnade för Byggstudios tidigare projekt, säger Maria Ragnestam.
I Byggstudios tidigare projekt finns bland annat en secondhandbutik för krukväxter och plantor som kallades "Vintageplant" i Stockholm där det gick att byta ut sina krukväxter på ett miljövänligt sätt. Sedan har de anordnat ett trädcafé där flyttbara sittplatser placerats ut i en trädkrona och man fick även tillfälle att äta olika trädslag.
– Vi vill få folk att få ett annat perspektiv på sin närmiljö. Att bli nyfiken på det som man tar för givet, säger Hanna Nilsson om deras tidigare projekt.
Så när de fick inbjudan av konstmuseet kändes naturligt för Hanna Nilsson att välja det mest uppenbara med Kirunas närmiljö.
– När vi fick inbjudan tänkte vi direkt att vi skulle göra något med utgångspunkt i Kiruna och som utomstående tänker man såklart på sten och gruvor, säger Hanna Nilsson.
Det utmynnade i "Gråberg är inte grått", vilket är en stig inne i Järnvägsparken som består av tolv stycken stenar av varierande bergarter och mineraler som har blivit graverade.
– Vi har graverat in inledningar eller rubriker till berättelser och fakta om stenarna som man kan läsa om i ett separat blad. Det är lite blandad information i allt från geologisk fakta till kulturella perspektiv, säger Hanna Nilsson.
Och hon har fått göra en hel del efterforskningar för att hitta dessa fakta och historiska berättelser om det varierande ämnet som gråberget är.
– Jag fick läsa på om geologi och det blev så tydligt att de flesta talade om magnititen (järnmalmen) som om det andra inte finns, så det känns som att de andra bergarterna är lite förbisedda, säger Hanna Nilsson och fortsätter:
– Frågade man om geologi så ville alla berätta om magnititen. Folk verkar inte veta så mycket om de andra bergarterna som finns häromkring, även de som jobbar med gruvan.
Men en som vet mycket om bergarter och mineraler är Agne Söderström från Kristallen i Lannavaara, som även stått för gravyren tillsammans med Naturstensbolaget i Kiruna och Stonemason i Gällivare. Han har hjälpt till med identifikationen av bergarterna, dock är hälften fortfarande oidentifierade, och delat med sig av både fakta och kulturella berättelser kring bergarterna och mineralerna.
– Han har berättat bland om hur samerna använde stenarna, som till exempel "sejter" där stenar som såg speciella ut användes som offerplatser. Eller staplade stenar användes som vägtecken för samerna och att stenar som transporterats av isen är något som samerna identifierar sig med, säger Hanna Nilsson som inser att hon bara skrapat på ytan:
– Vi har pratat om att detta är ett ämne som man kan forska i jättelänge, så detta bygger helt och hållet på min uppfattning av de korta besöken som jag gjort i Kiruna.
Hon känner dock inte att hon är helt färdig med gråberget i och med utställningen.
– Jag skulle jättegärna vilja fortsätta med det här, för det är ett ämne som man kan presentera på så många olika sätt och som formgivare att få påverka hur människor uppfattar stenar är väldigt häftigt, säger Hanna Nilsson.
Hanna Nilssons andra hälft i duon Byggstudio heter Sofia Østerhus, men hon har inte varit aktiv i projekt mer än att agerat bollplank när idéerna tagit form. Hon är baserad i Oslo och kommer inte närvara på vernissagen som genomförs under lördagen. Men Hanna Nilsson är på plats och stenarna kommer vara kvar i Järnvägsparken långt efter att både formgiverskan Nilsson och Konstmuseet i Norr lämnat parken.
– Stenarna kommer bli kvar i parken och det finns en kunskapstanke med dem. Det finns en väldigt pedagogisk del av projektet som skolor förhoppningsvis kan utnyttja framåt hösten, säger Maria Ragnestam, projektledare på Konstmuseet i Norr.
– Vi har ett informationsblad som man kan hämta hos oss där vi håller till på baksidan av scenen i Järnvägsparken, fortsätter hon.
För även om inte Hanna Nilsson vill förminska järnmalmens betydelse för Kiruna så hoppas hon att Kirunaborna även ska får upp ögonen för de andra bergarterna i dess omgivning.
– Det är inte så att man vill förkasta magnititens betydelse eftersom folk lever av den. Men det är som alla de andra bergarterna och mineralerna bara blivit en grå klump, därför är det intressant att försöka lyfta fram och nyansera gråbergets nyanser, säger Hanna Nilsson.