- Här har du 1,2 kilo Kirunafoton, säger frilansjournalisten och Kirunatidningens chefredaktör Kjell Törmä när han överlämnar fotoboken om Kiruna till undertecknad.
Boken släpps lagom till jul. Men det hela började som ett projekt sommaren 2009. Kjell Törmä fick i uppdrag av kommunen att dokumentera Kiruna och Kirunaborna innan stadsflyttens påverkan blir alltför tydlig.
- Det gällde att snabbt försöka fånga staden och människorna som de ser ut i dag, säger han.
- I början var det ett stressmoment. Det finns så mycket. Men det har varit otroligt roligt. Kirunaborna har varit väldigt öppna. De tycker att det är ett viktigt arbete och är stolta över att få vara med. Det händer fortfarande att folk ringer och frågar om jag vill komma och fota dem.
Mer än det krävdes
Uppdraget från kommunen och samarbetspartnern LKAB var att fota 600 bilder. Det slutade med 2.075 bilder. Plus 154 A4-sidor fullspäckade med bildtexter.
- Jag levererade mer än tre gånger så många bilder än vad som krävdes. Men jag sade redan från början att jag kommer att göra en bok. För mig var det självklart att bilderna inte bara skulle hamna i en databas. Många av de som jag har fotat undrar ju också om de får se bilderna någon gång, säger han.
Boken är ett gigantiskt fotoalbum för Kirunaborna - med fokus på två saker. Dels ska den vara rolig att titta i redan nu. Men den ska också vara kul att öppna om 10, 20 eller 30 år. Därför har Kjell Törmä valt bilder av platser där det kommer att ske stora förändringar.
- Det kommer att vara värdefullt i framtiden att få se hur det en gång såg ut i Kiruna, säger han som ger ut boken på egna förlaget Nordkalotten ord och bild AB.
Projektet för kommunen avslutades i somras, men det stoppar inte Kjell Törmä från att fortsätta på egen hand.
- Det här är drömboken del ett. Det finns oändligt mycket kvar att fotografera. Projektet kan inte sluta. Jag måste fortsätta och därför jagar jag finansiärer så att jag slipper göra allt på fritiden, säger han som redan drömmer om avslutningen på nästa bok.
- Den skulle kunna sluta med en bild på kungen som klipper bandet när han inviger den nya järnvägen.