Värre är det med glasmålningen över altaret. Det blyinfattade kyrkfönstret som reser sig som ett vackert utropstecken mot den spetsiga tacknocken i Sangis kyrka, som fick sin nuvarande utformning av arkitekten Bertil Franklin 1959.
Som i alla kyrkomålningar berättas där en historia. Den här handlar om jordens alla folk, Andens duva och stark gemenskap. Om man så vill en berättelse som konstnären bakom verket själv levt. Glasmålningen i Sangis smakfulla lilla kyrka är nämligen skapad av Marianne Nordström, mer känd som syster Marianne på Alsike kloster.
Vi är många som minns henne. Redan i slutet av 1970-talet började hon och hennes medsystrar i klostret reagera på den svenska invandringspolitiken och gömde flyktingar som sökt skydd i Sverige, men inte fått det. 1993 gjorde polisen razzia på klostret, något som väckte stora protester.
Förnämligt konstverk
Invandrarministern hette Georg Andersson och skulle senare bli landshövding i Västerbotten. I en intervju uttryckte han sig kritiskt om syster Marianne och nunnorna i Alsike. Därmed fick han en framträdande roll i dåtidens dagsaktuella humorprogram, något som också många säkert minns.
- Det är utan tvekan det förnämsta konstverket i Sangis, säger Per-Arne Knabb.
Själv har han tagit kontakt med KRO, Konstnärernas Riksorganisation, för att diskutera vad som händer med kyrkokonsten vid en eventuell försäljning av kyrkan. Beskedet han fick var väntat. Det finns inget särskilt skydd för kyrkokonsten. Köparen blir ägaren.
- En kyrka är ju inte bara en trons byggnad. En kyrka rymmer ju också kulturhistoria och kulturskatter, säger han och berättar om träkrucifixet, dopfunten från 1956 och klockstapeln med sina två klockor.
Den lilla skänktes av damerna i Sangis kyrkliga syförening några år efter krigsslutet. Den stora köptes in av Sangis kyrkostiftelse 1950.
Beslut förra året
Redan då fanns alltså en kyrkostiftelse, som senare kom att avvecklas. Men frågan är om inte stiftelsen återuppstår nu när kyrkofullmäktige i Nederkalix beslutat om nedläggning av Sangis kyrka.
Beslutet fattades redan i slutet av förra året. Egentligen var det meningen att kyrkan skulle ha stängts efter gudstjänsten nu den andra advent, men efter att byborna uppvaktat politikerna i kyrkofullmäktige har datumet flyttats fram till den sista april 2011.
För även om antalet kyrkobesökare i Sangis inte är många, väckte ändå beslutet om nedläggningen starka reaktioner bland byborna.
Inget konstigt med det. Kyrkan har stått där på sin höjd i byn ända sedan 1915. Två år tidigare hade hemmansägaren Herman Gustavsson skänkt marken och 1914 kunde missionsföreningen köpa in en timring från Seskarö.
Med hjälp av frivilliga insatser byggdes så ett missionshus och en skola och mitt under brinnande världskrig 1943 började Nederkalix församling betala hyra och placerade en präst i Sangis.
Sista prästen
Kyrkoadjunkten Olof Ternert kom att bli den första prästen i byn. Komminister Per-Arne Knabb blev den sista av sammanlagt åtta präster i Sangis. Sedan han gick i pension 1997 har prästgården sålts. Nu är det kanske kyrkans tur.
Sangis kyrka är inte den enda i landet som drabbas när Svenska kyrkans inkomster minskar. Under 2010 uppgår nettointäkterna av kyrkoavgifterna i Nederkalix församling till cirka 16,2 miljoner kronor. År 2012 beräknas de ha minskat till cirka 13,8 miljoner kronor.
2004 hade Svenska kyrkan i Luleå stift (Norrbotten och Västerbotten) 442.478 medlemmar. Enligt prognoser kommer medlemsantalet i stiftet 2019 att uppgå till 344.306. Vid tiden för skiljandet mellan kyrkan och staten tillhörde 90,2 procent av befolkningen Svenska kyrkan. Nio år senare beräknas 81,9 procent av befolkningen i Luleå stift tillhöra Svenska kyrkan.
- Vi förlorar medlemmar i storstäderna i första hand. Men i övriga landet beror medlemsminskningen i första hand på demografiska förändringar, på utflyttning och ålderssammansättning, säger Katarina Wuopio, som bland annat arbetar med strukturfrågor på Luleå stift.
Anpassar kostymen
Enligt Katarina Wuopio befinner sig Svenska kyrkan i ett omställningsläge där det handlar om att anpassa sig till en ny kostym och hon tycker att diskussionerna måste handla om både bevarande och utveckling.
- Det är en svår process. Kyrkan är viktig för en by och om mycket annat hotas av avveckling blir ju diskussionen om kyrkan extra betydelsefull. Samtidigt pågår det många projekt inom Svenska kyrkan som går ut på att utveckla kyrkans närvaro. Om folk inte kommer till våra kyrkor, måste ju vi söka upp dem på de arenor där de faktiskt befinner sig, säger Katarina Wuopio.
I snart 15 år har Sigurd Blomqvist och ytterligare ett 20-tal körsångare samlats i kyrkan varje måndag för att sjunga under ledning av organisten Gunvor Lampa.
- För två veckor sedan var vi över 40 sångare här i kyrkan, säger Sigurd Blomqvist, som efter att han nåtts av nedläggningsbeslutet började samla in namn tillsammans med andra bybor.
Framtidsmöte
I mellandagarna bjuder de nu in till ett framtidsmöte om kyrkan i församlingslokalen. I Nederkalix församling drivs redan flera mindre kyrkor av stiftelser som i sin tur får ekonomiskt stöd av församlingen. Nu ska Sangisborna resonera om samma sak och en interimsstyrelse är redan bildad.
Intresset skiftar bland byborna. Även om många säger sig vilja bevara kyrkan råder det också osäkerhet.
- Hur ska vi bybor ha råd, om inte ens församlingen har det. Så resonerar många, säger Monika Kandelin, kyrkovaktmästare sedan 16 år tillbaka.
Om kyrkan i Sangis stänger blir hon inte utan jobb, då flyttas hennes timmar över till Nederkalix församling.
- Man säljer inte en fabrik och behåller personalen. Men det gör kyrkan, säger Sigurd Blomqvist som nu hoppas att Nederkalix församling ska presentera tydliga siffror för driftskostnaderna så att byborna ska kunna ta ordentlig ställning på mötet den 27 december.
Per-Arne Knabb, Sigurd Blomqvist och Monika Kandelin är försiktigt hoppfulla, men långt ifrån säkra på att de kommer att lyckas.
Vad händer om ni inte gör det?
- Då tycker jag att man gör om kyrkan till ett slakthus. Här är högt i tak, också i klockstapeln, där kan man hänga kroppar. För det vi har är för litet, säger Sigurd Blomqvist som snart blir allvarlig igen.
- I Sangis betalar säkert 300 bybor kyrkoskatt. Det blir ganska mycket pengar om man räknar ihop det. Man kan ju leka med tanken på att alla vi som betalar går ur Svenska kyrkan och sätter in pengarna direkt på ett konto för driften av vår kyrka. Ett sånt argument kan kanske sätta fart på diskussionen.