– Det är ingen kris för journalistiken utan för gamla affärsmodeller, säger journalisten Martin Schibbye som tillsammans med journalisten Nils Resare startat Blank Spot project, medborgarfinansierad utrikesjournalistik.
Det var efter att journalisten Martin Schibbye tillsammans med Johan Persson suttit 438 dagar som samvetsfångar i ett fångläger i Etiopien som de kom tillbaka till Sverige och en helt ny medieverklighet.
– Redaktörer hade inte längre någon budget för utrikesreportage samtidigt som det fanns ett jätteintresse för journalistik i landet, säger han.
Tillsammans med sju andra journalistkollegor föddes idén om medborgarfinansierad journalistik. Helt enkelt journalistik där lyssnare och läsare får kvalificerad utrikesjournalistik från världens vita fläckar utan mellanhänder.
– Vi har varken någon VD som tjänar miljoner eller stora mediehus som måste hållas varma. Pengarna går till journalistik, säger han.
Blank Spot startade i februari 2015 genom en crowdfundingkampanj där de gick från idé till 1,3 miljoner insamlade kronor på tre veckor. Under kampanjen lovade de sina medlemmar en sajt och två reportage. I slutet av september levererades fem reportage på deras sajt, som alla gett ekon i samhällsdebatten. Exempelvis har företaget Volvos affärer i Burma kommit fram i ljuset, säkerhetsföretaget Securitas verksamhet i Peru har granskats samt försäljningen av JAS-plan till Thailands diktatur har satts på sin etiska spets.
– Vår journalistik grundar sig i en oro över att många konflikter, korruption och maktmissbruk i världen aldrig når läsare och lyssnare i Sverige. De blir vita fläckar på världskartan. Utrikesjournalistiken idag koncentrerar sig på IS, terrorism och flyktingströmmar. Men ingen berättar exempelvis om hur läget är idag i Nepal efter jordbävningskatastrofen eller arbetar med proaktiv journalistik som kanske kunnat påverka Nepals förberedelse för en eventuell jordbävning eftersom det landet ligger där det ligger.
Martin Schibbye menar att många mediehus idag säljer ut sin journalistiska integritet genom att jaga klick på nätet och leta affärsmodeller där företag betalar för ”journalistik”.
– Telia har en korrespondent på Aftonbladet. Volvo betalar satsningar åt Svenska Dagbladet. De säljer ut den oberoende journalistiken. Det enda medieföretag kan konkurrera med i det digitala flödet av information som finns idag.
Han menar att jakten på att vara först i nyhetsrapporteringen skapat en journalistik i en mycket märklig gråzon mellan information och rent skvaller.
– Ta rapporteringen av terrorattacken i Paris. I stället för att medieföretag käbblar om vem som var först med direktrapportering, skulle de meddelat sina prenumeranter att vi återkommer när vi gjort vårt jobb, det vill säga ta reda på vem som ljuger, vem som talar sanning och sedan berätta vad som hänt.
Martin Schibbye ser också en stor likhet mellan lokal- och utrikesjournalistik. Båda har stor betydelse, högt läs- och lyssnarvärde samtidigt som regioner i Sverige precis som i världen har hamnat i medieskugga.
– I förlängningen handlar det om en kris för demokratin. Utan oberoende journalistik kan maktmissbruk och korruption härja fritt. Det måste vi journalister och mediehus bli bättre på att förklara och därmed väcka förståelsen för att kvalitetsjournalistik kostar pengar. Att vi i bruset av information kan visa på sammanhang, bakgrunder, analyser och göra granskningar ingen annan annars skulle göra, säger Martin Schibbye.