Vill gärna spela en större roll

I rummet byggs en gammal Jokkmokksvärld upp i barnformat. Tältkåtan är granne med nybygget och båda hämtar sitt vatten från samma älv, som porlar ner från fjällen. Lagom till Ájttes 20-årsjubileum i nästa vecka öppnar Sárredievva. - Det barnrum vi hade tidigare var verkligen bara ett ställe där vuxna kunde lämna sina barn medan de själva gick på museet. Det här är ett rum som inbjuder till lek, säger Elina Nygård, som har utformat rummet. Barnrummets hundra kvadratmeter är maximalt utnyttjade. Förutom de historiska miljöerna finns en sagohörna med böcker, fack med olika pysselalternativ och en kökshörna. Elina Nygård har utgått från vad hon vill att barn ska kunna göra i rummet, från aktiviteterna, när hon planerade det. För de undersköna väggmålningarna står Göran Löfving från trakten av Hornborgasjön. Av hans målningar i A3-format har stora fototapeter tagits fram. Vilda växter
- På det viset slipper vi vara så rädda om dem. Händer något är det bara att vi tar fram en ny, säger Elina Nygård. I samband med 20-årsfirandet öppnar ytterligare en utställning på museet, Eatnansaddu, en utställning om traditionell användning av vilda växter. Utställningen är producerad av Siida museum i Finland och torde vara ett tecken i tiden. Traditionell kunskap är ett begrepp på mångas läppar. - Jag tror man börjar se att kunskaperna försvinner. Det kanske också handlar om hur vi ska klara oss, när vi inte längre kan något om naturen, säger Elina Nygård. I dag är Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum en självklar del både av det samiska samhället och som besöksmål för Jokkmokks turister. Efter en blomstrande tid då Ájtte genererade uppemot 60 årsarbeten, räknas den totala styrkan i dag till ungefär hälften av det. Kunskaper
Björn Lindqvist är ordförande i Ájttes styrelse. Han minns sitt första besök på dåvarande Jokkmokks museum i slutet av 1960-talet. Ett litet lokalt museum, men likväl ett embryo till det som skulle bli Ájtte. Och när Ájtte slog upp sina utställningar för 20 år sedan ansågs utställningarna mycket nyskapande. - Ájtte har spelat en stor roll under sina 20 år som en plats dit människor kan gå för att inhämta kunskaper om både den samiska kulturen och fjällen. Men det finns en önskan om att få spela en ännu större roll, säger han. Det han menar är Ájttes strävan efter att bli ett nationellt huvudmuseum för samisk kultur. Ett förslag i den riktningen har också lanserats i den några månader gamla museiutredningen. Med ett nationellt åtagande borde rimligtvis också följa en fast, statlig finansiering, vilket Ájtte idag helt saknar. Det är vattenkraftspengar, Norrbottens landsting och Jokkmokks kommun som står för finansieringen. De båda senare som bekant i egna ekonomiska trångmål. Hoppas på departementet
- Jag hoppas att kulturdepartementet får ett tydligare ansvar för Ájtte. I dag hamnar vi ofta hos jordbruksdepartementet, eftersom det är där de samiska frågorna hanteras. Senast under den gångna vintern har Ájtte tvingats till uppsägningar. Björn Lindqvist hoppas att det är slutet på en nedåtgående spiral och att museet nu kan sikta uppåt, framåt. - Vi kan inte bli färre. Snarare skulle Ájtte behöva mer personal med doktorstitel. Det underlättar inte minst de internationella kontakterna. Förutom museiutredningen sätter han sitt hopp också till rovdjursutredningen. I den senare fanns ett förslag att inrätta ett nationellt rovdjurscentrum på Ájtte. Om de båda utredningarnas förslag får gehör hos regering och riksdag kan Ájtte ana en väsentlig ljusning. En billig historia
Också sametinget köper i stort sett det som museiutredningen föreslår. Tingets avgående styrelseordförande, Lars-Anders Baer, vill dock se att ansvaret för samiska kulturmiljöfrågor hamnar hos den samiska myndigheten. - Det vore helt naturligt. Och där kommer förstås Ájtte in i bilden. För staten har Ájtte varit en mycket billig historia. Statens inflytande via sin makt att utse museichef och styrelseordförande, anses av många inte stå i proportion till de små öronmärkta pengar till vissa projekt som staten bidrar med. - På senare tid har det varit ganska lite aktivitet kring Ájtte och det handlar förstås om resurser. Ájtte har hamnat i ett defensivt läge, säger Lars-Anders Baer. Han tycker att museet borde kunna dra mer nytta av världsarvet Laponia. Världsarvet blev verklighet tack vare att den samiska kulturen finns i området. - Uppdelningen mellan samisk kultur och fjällets natur har varit väldigt traditionell, men genom världsarvet tror jag att ett mer holistiskt synsätt börjar etablera sig, säger Lars-Anders Baer. De samiska museerna i grannländerna har namn som Saemien sijte och Siida museum. Men i Sverige valde man Ájtte svenskt fjäll- och samemuseum. Ordet svenskt ligger där som en subtil markering. - Att ha ett samiskt museum var nog för mycket på den tiden. I dag är det samiska mer vardag. Det är på gott och ont. Då var museet något som stack ut. I dag har Ájttes identitet blivit lite mer otydlig, säger Lars-Anders Baer. Inte bara symbolik
Det är hans övertygelse att ett större samiskt inflytande och egenansvar skulle vara positivt. Inte bara symboliskt, genom att mer makt hamnar närmare samerna, utan också sett till arbetstillfällen i bygden. Han tror också att museet kan spela en global roll i klimatförändringarnas tidevarv. En samepolitisk proposition ska läggas fram i början av 2010. Kanske finns, säger Lars-Anders Baer, Ájtte med där. - Det kan ju om inte annat vara ett sätt att fylla ut en proposition i övrigt som ser ut att bli ganska urvattnad, Styrelseordföranden Björn Lindqvist när dock en liten förhoppning om positiva besked innan dess. - Vi får höra vad gästerna från kulturdepartementet säger på måndag. Vem vet, de kanske har med sig någon liten födelsedagspresent.

Vill gärna spela en större roll

Elden glöder i nybyggarens öppna spis. Brödbak pågår. Bortom stugknuten syns vintermarknadens vimmel. Snart kommer en fjällko att beta bakom huset, liksom en ren vid kåtan. Allt är dock inte på plats ännu, på Blåbärsbacken, Sárredievva. Ájttes nya barnrum.