I sin forskning ser han hur jojkar och deras innehåll har förts vidare genom generationer. På det sättet, menar han, är jojken också en del av bevisningen för samers långvariga bruk av och närvaro i markerna.
– Det är viktigt att påpeka den samiska närvaron då och då, säger han och pekar på de tre renarna på Umeå universitets logotyp.
– Jag brukar säga att de finns där av en anledning.
På samma vis menar han att jojken och jojkarnas innehåll finns av en anledning. De berättar något, ofta om det samiska folkets historia, och det är, fortsätter han, väldigt viktigt att vi har kvar berättelserna och jojkarna.
– Jag menar att man kan använda dem till exempel om man går till domstol. Vår muntliga historia är lika viktig som den skrivna.
Bara ett par dagar tidigare har Girjas sameby vunnit mot staten efter en historisk rättegång i Gällivare tingsrätt. Också där fanns det vittnesmål som byggde på muntligt överförda berättelser om hur samerna jagat och fiskat i området. Och Krister Stoor konstaterar att det också skulle gå att använda många jojkar för att åberopa samisk rätt. Han tar ett exempel på en jojk som handlar om Syöldatnjuona, en halvö i Skellefte älv. En uppenbart betydelsefull plats för renbete och en jojk som finns i många olika versioner. Det jojken förmedlar är viktig, inte minst ur ett skogssamiskt perspektiv.
– I den så kallade ”tre-trean”, en paragraf i 1928 renbeteslag, blev det uppenbart att staten ansåg att skogssamerna var i vägen. Skogslappar betraktades som hybrider som skulle bort.
Paragrafen slog fast att skogssamerna utan ersättning skulle flyttta på sig om markerna behövdes för endera fjällrenskötseln eller jordbruket. Krister Stoor, som själv har skogssamiska rötter och därför har valt att fokusera mycket av sina studier just till skogssamiskt område, konstaterar att det fina renbetet som jojkas i Syöldatnjuona också bekräftas i 1930 års lapputredning.
– Det står i den att platsen är gynnsam för renbete. Jojken innehåller text som betyder att platsen varit viktig för förfäderna, men där finns också en förhoppning om att renarna ska få fortsätta ströva och beta där. Men tittar man på en google-karta idag, så är det förstås inte så mycket skog längre, utan mest kalhyggen.
Det finns många fler exempel på hur innehållet i urgamla jojkar och andra muntliga berättelser kan visa på samisk närvaro i områden där densamma idag ifrågasätts. Det finns till exempel en jojk om hur samer kan höra kyrkklockorna i Öjebyn, vilket visar på närvaro i kustområdet. Och när Saarivuoma sameby får slåss för sin rätt till renbete på norska sidan av Sábme, så finns det, säger Krister Stoor, jojkar som visar att de vistats där.
– Varför inte använda dem? Det finns så mycket kunskap, men det handlar inte bara om att veta, utan också om att förstå vad jojken är. Att jojken är ett berättarmedium är ett perspektiv som jag ofta tycker saknas. Jojkar är minnen av minnen och talar om platser och om kontinuitet som sträcker sig bakåt i tiden - hur långt vet vi inte. Vår roll idag är att inte låta det här falla i glömska. Det är vårt ansvar att ta vara på det.
Fotnot: Krister Stoors föreläsning var ett av inslagen på det samiska litteraturdagarna under Jokkmokks marknad. Litteraturdagarna arrangerades av den samiska skribent- och författarföreningen Bágo.