Till den fjärde biennalen för Dans i skolan har 200 dansintresserade från hela Sverige kommit. Det är Institutet Dans i skolan tillsammans med Luleå tekniska universitet, Skellefteå kommun och Piteå kommun som arrangerat en nationell mötesplats för lärare, rektorer, politiker, danskonstnärer, forskare och näringsliv. Syftet är – förstås – att föra in dansen på schemat i skolan.

I biennalen ingår en rad olika workshops och seminarier. Men också en föreställning med exempel på vitt skilda dansstilar.

En person som står i fokus denna biennal är Isadora Duncan, född 1877 i San Fransisco. Hennes intresse för dans började tidigt och lika tidigt började hon samla småflickorna i grannskapet för att lära dem sina rörelser. Då hon fick dåligt gehör för sin nydanande stil i hemlandet flyttade hon i vuxen ålder till Europa för att utveckla sin egen speciella dansform. Hon ville hitta tillbaka till den ursprungliga dansen med fria, naturliga rörelser. Hon uppträdde ofta barfota, iklädd endast en tunn tunika. Isadora Duncan var en föregångare till det som idag kallas för modern dans.

Artikelbild

| Danskonstnär. Danskonstnären Kathleen Quinlan Zetterberg har själv tagit danslektioner för dansinstruktörer skolade av Isadora Duncan.

Hennes liv var dramatiskt. Hon hade först en relation med en berömd scenograf, sedan med en miljonär och slutligen gifte hon sig med en rysk poet. Äktenskapet slutade tragiskt med att han lämnade henne och kort därefter begick han självmord. Hennes båda barn drunknade tillsammans med sin barnflicka i en bil som åkte ner i floden Seine.

Själv dog Isadora Duncan, endast 50 år gammal, i en olycka med sin nya sportbil. Men hon har fortsatt att inspirera nya generationer av dansare.

– Hennes liv var kort och sorgligt, men det har ingenting med hennes dans eller hennes skapande att göra, poängterar Kathleen Quinlan Zetterberg som kommit till biennalen i Piteå för att lära ut koreografier av Isadora Duncan.

Kathleen Quinlan Zetterberg har rötterna i New York, men bor sedan länge i Stockholm. Isadora Duncan hade många elever och sex av dem bestämde sig för att föra hennes tradition vidare. De kallade sig Isadorables. Kathleen Quinlan Zetterberg har studerat direkt för två av dessa Isadora Duncan-upplärda dansare i New York.

Artikelbild

| Naturlig. Isabelle Farinotte, längst till vänster, är student på danslärarlinjen i Piteå. Hon tycker att den dansform som Isadora Duncans skapade känns både naturlig och befriande.

Idag driver hon själv två barndanskompanier i Stockholm i samma anda som Isadora Duncan – Lilla Baletten och Stockholms Isadorables. Hon tycker att dansen fortfarande är lika angelägen och aktuell.

– Isadora Duncans arbete, hennes konst och hennes koreografi kommer från mänskliga behov. Den innehåller en naturlig skönhet och ett enkelt budskap – att livet är ok. Det är något som människor idag kan relatera till.

Artikelbild

| Rysk dansgrupp. På biennalen medverkar även den ryska dansgruppen Druzhba från Archangelsk i ett bejublat nummer med mycket humor.

Och det viktigaste av allt:

– Dansen skapades inte som underhållning utan som konst.

Artikelbild

| Modernt. Dough Letheren och Rebecca Huytting framför ett stycke ur koreografin Sara.

Isadora Duncan såg undervisning för barn som högprioriterat. Hon tyckte det var viktigt att barn fick lära sig dansa och växa upp i en miljö med bra musik och goda ledare. Därför är kopplingen till dansbiennalen i Piteå självklar.

En av de som låtit sig inspireras av Isadora Duncan under biennalen är Isabelle Farinotte, andraårsstudent på danslärarutbildningen.

Artikelbild

| Törnrosa. På biennalen visades även prov på klassisk balett. Imogen Moss dansar ett nummer från baletten Törnrosa.

– För mig har det varit mitt i prick. Den klassiska baletten är ju så strikt. Alla ska se likadana ut. Det vi lärt oss nu är också väldigt tekniskt, men i Isadora Duncans koreografier har man chansen att hitta sig själv. Jag känner att jag får vara den kvinna jag är i hennes dans.