Hyllar sin döda mormor

Staffan Bergsten har läst debutanten Kalle Hedström Gustafssons originella och lovande diktsamling "Mormorordning, hägringsöar".

26 januari 2019 13:00

Litterära debutanter som gått författarkurser brukar visa upp vad de lärt sig i fråga om yttre poetisk form, och det gäller i viss mån även Kalle Hedström Gustafsson. Redan bokens titel kräver en förklaring: "Mormorordning, hägringsöar". Ordningen kan man strunta i, att boken i långa stycken handlar om författarens mormor blir snart uppenbart och redan däri ligger något ganska ovanligt, helt sakligt och utan koketteri.

Så här kan det låta när mormor jordfästs, i rader som följer på varandra: "Mormors vita kista står i koret,/ en korg med röda rosor,/ och bakom detta/ är det stora korset i betong." Men det låter också så här, och då är orden utspridda över sidan: "Jag såg Säger Mormor/ som fladdrande/ i skärgårdsvinden svävande Dun/ torra granbarr lyfter i kvällsbrisen./ Jag är trevande allt/ är ur lod och sår/ små fjädrar eldar framför havet." Manéret att sprida ut ord och delar av rader löst över boksidan hör till det mer fruktlösa i modemetriken. Man reducerar då dikten till ett visuellt fenomen på bekostnad av det som är den äkta poesins väsen: rytm och musikalitet.

Att ägna en dikt åt att hylla en namngiven kvinna i form av ett porträtt i ord är allt annat än originellt. Den höviska traditionen med rötter i senmedeltiden har visat sig livsduglig in i våra dagar. Det avvikande och originella i Hedström Gustafssons kvinnohyllning ligger i föremålets ålder. Ingen skön jungfru här utan en trygg mormor. I fragmentarisk form får vi följa hennes levnad fram till slutet med begravning ute på kyrkogården.

Inte nog med det. Mormor placeras i en tradition som sträcker sig över tusen år bakåt i tiden, åskådliggjord genom arkeologisk utgrävning av en djupt liggande grav. Där hittar diktaren delar av ett kvinnoskelett som arkeologerna underkastar ingående behandling: ”kvinnans kropp är tvättad/ målad med blå färg./ hennes vänstra lårben tas loss/ och kokas i en kittel/ köttet faller av/ lyfts ur vattnet ångande” och så vidare. Därtill kommer omnämnande av en mängd arter av fåglar och såväl exotiska som inhemskt nordiska nytto- och prydnadsväxter. Mormor framstår både som ett led i en mångtusenårig evolution och en i ett kort nu levande och verkande person.

Slutligen ska sägas att svensk diktning genomgår en period av omprövning av vad som är fruktbart både i fråga om form och innehåll. Sedd mot den bakgrunden är Hedström Gustafssons lilla diktsamling riktigt lovande.

Litteratur

Kalle Hedström Gustafsson Mormorordning, hägringsöar Norstedts
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Staffan Bergsten