Mer än okej blir det aldrig

Hultsfredsfestivalen 50 cent, Hawaii, fredag 01.00 Två till så är det tisha. En till efter det så är det linne. Sen bar. Som det rasdjur som fiddy är så kan han inte missa tillfället att näcka överkroppen inför en sådär tiotusen i en publik. Men ibland så finns det också nåt sådär skönt över en förutsägbar konsert. Som att man vet att Wanksta, In the club och Window shopper kommer att få alla som kan identifiera sig med liten inkomst och dåliga beyg att gå bananas. Med det sistnämnda menar jag inget dåligt. Fast jag är både medelklass och svenne-trist så kan jag uppskatta stora delar av fiddys musik. För underklassmusik kommer alltid locka en stor massa. Vi mot dom. Men som karikatyr av sig själv så blir han aldrig mer än en Samantha Fox. Får man inte se bar överkropp så har man inte fått det man betalat för. Tur att han han nog talang att övervinna en del av den karikatyr han slåss mot. För fiddy kan rappa. Förutom att styrketräna. Men mer än okej blir det aldrig.

Mer än okej blir det aldrig

Det finns fyra saker man vet ska komma under en fiddykonsert. Collegetröja av, tisha av och till slut bar överkropp. Och så till det en massa pistolskott som ljudmatta från den dj som står bakom. Allt det kommer såklart som efter en klocka. Sex låtar in så åker collegetröjan.