Föga överraskande ...

. 2006 spelade de här sist. Bandet var flera timmar sena och en drogpåverkad Pete Doherty kastade gitarrer och slogs med fotografer. Men inga skandaler ikväll, nu tänker jag mest att den bleke, tärde britten nog tar sig bäst ut i mörkret och Hultsfred är tyvärr regndimmigt vitt. De första två låtarna minns jag knappt, dekadenta paparazzibilder flashar förbi i mitt huvud och tankarna går osökt till droger och Kate Moss. Delivery som var den första singeln från senaste albumet Shotters Nation rycker upp publiken ur dvalan. Strax efter så drar hitkavalkaden från Down in Albion igång och det skrålas för full hals omkring mig. Gamla Libertines låten Time for heroes är några fina popminuter.

Det ekar av rockhistoria i Babyshambles. I den skaiga I wish från Ep:n the Blinding blir det plötsligt soligare, Pete dansar och ler, kostar på sig ordvitsar (säger "Tacky" efter låtarna) samt ett lätt smädande av ordningsmakterna. Efter ytterligare några halvtrista låtar spelar de Fuck Forever, en upplyftande avslutning på en helt okej men föga överraskande spelning.

Föga överraskande ...

Babyshambles går på precis i tid tvärtemot alla upphaussade kvällstidningsförväntningar